Idag är det vanlig söndag

Julafton gick ganska bra ändå. Avslutade dan före dopparedan ledsen med hemlägtan, och startade julaftonsmorgonen på samma sätt, men sen gick det över och det blev en trevlig dag. Jag och Martins mamma försökte oss på att göra pepparmyntspastiller, men det va fan inte lätt. Tredje gången blev de rätt bra (fast då hade jag lämnat köket för Kalle Anka), men då hade mamman hällt i pepparminten för tidigt så de smakade inte så mkt pepparmint utan mest ättika. Det va nog ingen som åt dem... Kalle Anka såg jag till stor del tillsammans med Mellis. Martin var ute och paddlade kajak och hans mamma va i köket. Kändes lite ensamt måste jag säga...

Julklappar fick jag av Martin iaf. En jättefin receptbok där man kan samla sina egna recept, ett måttsats i metall och en brun luvtröja från Peak. Vet ni vad Martin fick av mig? En brun luvtröja från Peak :-) Lite skrämmande... Vi ska åka och kolla i morgon om nån av oss kan byta den. Eller så funderar vi på att skaffa oss likadana byxor också, och bli ett sånt där par som går i samma kläder. Det vore väl käckt?

Snart är det nyårsafton. Då ska vi till Andreas, Hege och Ada. Har suttit och kollat recept på nätet idag, på smaskiga saker man kan laga då. Kanske blir det inbakad fläskfilé med potatisgratäng och rödvinssås till varmrätt, räkcocktail till förrätt och vit chokladpannacotta eller cremé brulée till efterrätt. Intressant att veta va?

I dag skulle jag ringa en massa människor. En massa = mamma, Jennifer och Hanna. Men precis när jag skulle börja ringa kom alla in och störde, så det blev ingen ringning idag heller. De har ju bara en telefon, och den är i köket... Dumt.

Nej, nu får jag ont i nacken av den här stolen i kombination med databordet så nu tänker jag inte skriva mer. Hej då.

Juldagen

Okej, jag har berömt Blondinbella tidigare, men bruden har verkligen skrämmande åsikter. Jag blir så ARG på mig själv att jag läser den eftersom den allt oftare gör mig förbannad, sen blir jag förbannad på mig själv för att jag blir förbannad. För att jag bryr mig. Varje gång jag går in på bloggen gynnar jag henne, så jag borde sluta. Sen sitter jag åter igen framför datorn och har tråkigt, och då kan jag inte låta bli. Det är som andra dåliga saker man inte kan motstå.... Okej, hon ska ha cred för att hon överhuvudtaget har åsikter, men som sagt, nu börjar de lukta väldigt surt. Jaja, nu skag jag inte bry mig mer.

Skriver mer om julen i morgon. Nu kom Andreas och Jonas så jag ska prata lite med dem. Tjing.

jaha

Det där med jul, det tror jag vi tar å skiter i det här året.

dan före dan före dopparedan

Fy va jag är urusel på att uppdatera den här bloggen. Tänker ibland att jag ska lägga ner den, men jag väntar ännu på den där orken som kommer leda till att bloggen kommer att blomstra. En vacker dag kanske...

Är hemma hos Martins föräldrar nu, och sitter och skriver på vår nya dator. Den gamla la av så vi fick helt enkelt köpa en ny. Har ångest för alla pengar den kostade, men vad göra åt det nu? Måste ju ha en dator. Kan inte ens betala räkningar utan en... Datorn är iaf väldigt fin.

Idag har vi varit ute och gått. Lite för långt för min del... Sen har vi inte gjort så mkt vettigt. Jag har inte gjort så mkt vettigt överhuvudtaget på sistone, så tyvärr har jag inte så mkt att skriva. Jo, förra helgen var jag i sthlm och firade jul med min familj, ink Sylve, Jenny och Julia. Känns därför som att julen är över redan och jag blir lika förvånad varje gång jag kommer på att den faktiskt ännu inte har varit. Det känns ganska bra att det är så, för då kanske jag inte kommer att längta hem lika mkt på julafton som jag trodde att jag skulle göra.

Det är så skönt att vara ledig så ni kan inte ens föreställa er. Fasar över att börja jobba igen om två veckor. Känns inte så kul längre helt enkelt. I början var det nyhetens behag som gjorde att det kändes kul, men nu har verkligheten kommit ifatt, och det är verkligen inte så kul att undervisa i hemkunskap och drama. Av den anledningen - att jag undervisar i ämnen som inte är mina - anser jag mig ha rätt att säga att det är tråkigt. För själva lärarjobbet är kul, och jag längtar till den dagen (om den nånsin kommer) då jag får undervisa i svenska. Hade ju tänkt att läsa svenska som andraspråk, men efter att ha haft en grupp elever med invandrarbakgrund i hemkunskap har jag börjat vackla, och är tveksam till om mitt tålamod räcker till. Men sen tänker jag att om det kan göra att jag har en liten större chans att få ett svensklärarjobb är det värt det. Så vi får väl se vad som händer i framtiden. Helst vill jag ju läsa till speciallärare, men då måste jag ju jobba i tre år, och det är ju det som är kruxet. Att få ett jobb...

Kanske skulle ta å ringa jennifer i kväll. Har inget batteri på min mobil, och jag vill veta hur det gick med julkappsbytningen i går. Får se om jag vågar låna telefonen :-)

Jaja, nu vet ni iaf att jag lever. Förhoppningsvis skriver jag lite mer under jullovet. GOD JUL på er alla.

Nu ska det bli andra bullar...

Är i full gång med att baka kanelbullar till fredagsfikat på jobbet. Vet av erfarenhet att jag inte orkar göra det under veckan, så jag får ta tag i det idag. Ska även göra chocholat (hm, stavas det så?) chip cookies. Har aldrig gjort det innan, men hur svårt kan det va? Det återstår att se.

Har även hunnit med en pling till min pappa idag. Han har onekligen gjort ett gäng tabbar under mitt liv, men han är ändå min papps, som jag älskar. Fars dag är kanske ett påfund för oss som inte har den bästa kontakten med sin pappa, för att vi ska få en dag då vi kan påminna honom om att vi faktiskt tycker om honom. För mig tror jag iaf att det är så.

Kanske ska man ringa lillebror också? Även om han inte är min far, så är han en far. Får se om ja kan pressa in det i bakandet.

Idag är det söndag. Jag har vart hemma fyra dagar nu, verkligen behövligt känner jag. Men jag är väldigt omotiverad att jobba. Vet inte varför, jag tycker ju att det är kul. Tror att höstlovet planterade nån slags ledighetsfeeling i mitt huvud. Eller jag vet inte. Är bara så trött...

Nej, bullarna kallar.

Ciao!

47 cm, 2770 gram

I fredags blev jag faster till en liten Ada :-) Hon skulle egentligen komma 19 november, men Håkan Hellström verkade få henne på andra tankar. Andreas och Hege var och såg honom i onsdags, och Ada hade då röjt runt som bara den i magen. Var inte stilla en sekund. Morgonen därpå klockan sju gick vattnet och ett och ett halvt dygn senare, efter en hel del dramatik, tittade hon fram. Nu önskar jag att jag hade mer pengar så jag kunde köpa en massa söta bebisgrejer. Hittade ett påslakan som det stod Rock star baby på. Kan inte bestämma mig om det är så sött som jag först tyckte. Vad tycker ni?

Min mamma åkte precis efter att ha varit och hälsat på några dagar. Ingen av oss har varit speciellt kry, så vi har verkligen inte gjort mycket. Jag har varit så matt så matt och mått väldigt illa. I dag är det inte så farligt, men nu har jag åkt på urinvägsinfektion istället. Jag sa häromdan att illamående är det värsta som finns, men jag tror ändå att jag nominerar urinvägsinfektion till det istället. Fy fan va det är hemskt.

Nu ska jag dricka mer vatten och se på TV. Vi har haft alla kanaler, ink canal + hela helgen, så man få passa på att titta tills ögonen ramlar ur. Eller nåt.

Kasta inte sten i glashus...

Natten till i går vaknade jag och Martin av ett brak i lägenheten. Vi trodde att det var Mellis som vält nåt, så Martin gick upp för att kolla vad som hänt. Han kommer tillbaka och säger att vi inte har nåt köksfönster längre, att Mellis på något sätt måste ha förstört det. Jag tror inte mina öron, så jag går upp ur den varma sängen för att kolla. Hinner till hallen där Martin står, när han plockar upp en stor sten från golvet. Först fattade jag inget, trött som jag var, men sedan förstod jag att någon faktiskt kastat en sten genom vårt fönster. Jag sprang tillbaka till min trygga tillvaro under täcket, och bara skakade. Blev så jävla skraj. Kände mig som en jagad hare i mitt eget hem. Trodde allvarligt att nån var ute efter oss. Natten förstorade upp allt till oändliga proportioner. Började tänka ut hur vi skulle kunna flytta från lägenheten på bara några dagar. Vart vi skulle bo istället. Om vi har några fiender. Vem som skulle vilja göra oss illa. Ja, herregud va jag var rädd helt enkelt. Stenen hade kastats med en väldig kraft, eftersom den efter att ha pangat fönstret gjorde hål i golvet en bit ifrån, och sedan studsat ut till hallen. Vad hade hänt om den träffat någon? Mellis hade utan tvekan dött, och jag och Martin hade absolut fått huvudet krossat om den träffat oss.

I går kväll när mörkret kom ville jag bara va i vardagsrummet. Kände mig så otrygg i köket, och bara väntade på att en till sten skulle komma farande och träffa mig i huvudet eller nåt. Men ingen sten kom, varken i går kväll eller i natt, så nu är det rätt lugnt. Förmodligen var det några snorungar som hade tråkigt på sitt höstlov. Men natten till i går trodde jag ärligt talat att hela maffian var ute efter oss :-)

Nu har vi kartong för fönstret i köket, och stenen har vi sparat som en souvenir.

Tölt

Har tillbringat helgen i Jönköping. Mycket trevligt. Va å såg Håkan på fredagen. Fantastiskt. Jag tycker inte det spelar roll hur många det är i publiken när han spelar, det känns ändå som att han ser varenda en. Som att han är där för var och en, och inte för massan. Kan jämföra med Timo från i somras, som överhuvudtaget inte brydde sig om publiken. Det kändes iaf inte så... Tyvärr läste jag aldrig recensionen i JP dan efter, men jag hörde att han fick fem tändstickor. Tycker han blir bättre och bättre för varje gång jag ser honom. Jag får ff samma lyckorus som jag kände för ett antal år sedan när han ramlade runt på scen, men nu finns det också en mognad hos honom som... Ja, klär honom :-)

PÅ lördan va jag och Karin och såg Låt den rätte komma in. En film som jag tyckte väldigt mycket om. Den hade ett väldigt fint bildspråk, där det vita mötte det röda. "Skräckscenerna" var obehagliga, men fanns där för att den lilla flickan behövde få blod, och inte för att medvetet skrämma. Kändes det som... Det läskiga i filmen var istället de vanliga människornas ondska, i form av mobbning och missbruk. Jag rekommenderar er att se filmen.

Idag har jag varit och ridit på islandshäst. En tur på cirka 2 timmar. Hade egentligen inte råd, och så här i efterhand vet jag inte om det var värt det e g e n t l i g e n, men att få rida i skogen, höra hästarnas frustningar och få pyssla om hästen i boxen, det har jag saknat. Väldigt mycket märkte jag. Och det var skönt att upptäcka att den rädsla jag mest kände när jag red i Malmö, den var som bortblåst. Ridningen gav verkligen mersmak, och nu klurar jag på hur jag ska bära mig åt för att få rida ut i skogen mer regelbundet, utan att bli ruinerad eller tvingas börja på en trist ridskola (som även det ruinerar).

På onsdag kommer mamma. Jag ska städa städa städa i morgon.

Sova sova sova

Va hemma hos Madelen igår och åt tacos och drack vin. Sen hamnade vi på ett ställe som heter Platå med en massa stekare och andra irriterande människor. 100 kr betalade vi för att få komma in och ta en öl. Vem gör det egentligen? Trevligt hade vi iaf, och klockan två kom en trött och blöt Martin och hämtade mig med cykeln. Va en tjej som blev våldtagen för ett tag sen där jag skulle gå ensam så jag ville inte det. Väl hemma spelade vi musik på datorn och Martin drack virre. Klockan var nästan halv sex när vi somnade, och idag har vi verkligen sovit hela dagen. Masade oss iväg och köpte pizza för ett tag sen, och nu ska vi sova igen. Jag ser inte fram emot en ny jobbvecka, och absolut inte att gå upp tidigt i morgon. Usch, är ju alldeles i obalans när det gäller sömnen. I morgon är egentlige min träningsdag, men jag måste verkligen tvätta de 1000 kilo tvätt som jag har liggande, så jag får nog göra det istället...

Jag tackar verkligen gud att det bara är en vecka kvar till höstlovet. Det kommer vara över på ett kick, men ändå... Gud va skönt att få sova ut varje dag i en hel vecka. Min mamma kommer på besök då me. Ska bli jättekul.

Nu har jag bestämt mig för vilken hund jag vill ha. En Leonberger... Visserligen stora, men jag tror det är en ras som passar mig. En dag ska jag ha en sådan.

Nu blir det sängen. Igen...

Nöjd och glad

Mina små änglar skötte sig bra. Pratade väl lite och så, men jag som trodde de skulle skrika å gapa å klättra på väggarna är mer än nöjd med dem. Nu har jag lite dåligt samvete bara att jag inte erbjöd mig att följa en av tjejerna hem. Hon skulle gå hem själv, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände henne nåt. Det är lätt att vara efterklok... Mamma Mia var iaf ännu bättre nu än första gången jag såg den. Tror tjejerna tyckte om den också (är bara tjejer i den gruppen alltså).

I morgon är jag ledig. Skönt.

Mamma Mia...

...I dubbel bemärkelse. Har kommit på den briljanta idéen att med mina dramaelever för att se Mamma Mia i morgon kväll. En trevlig avslutning på kursen, men gruppen består av elever som man kanske inte bör ta med sig bland folk, så det ska bli väldigt intressant. Har fått rådet att hota dem med att det är sista gången de får göra nåt kul med skolan om de inte sköter sig. Jag undrar jag om det kommer att hjälpa... Men med lite tur kan det bli en riktig trevlig kväll ändå. I värsta fall är det väl bara att be dem lämna bion. Det är ju ingen lektion menar jag...

Har vart å tränat ikväll. Har aldrig känt sån mjölksyra innan. Kändes som att jag skulle kräkas minst sagt. Min arbetskompis tyckte dock att jag var duktig som gav mig på det passet, och sa att jag skulle va nöjd med mig själv. Fast lite tråkigt är det när man delar sal med betydligt äldre människor, och ändå är den enda som inte klarar vissa övningar.

Nu ska jag skriva kommentarer till sista klassens ämnesutvärderingar. Har bara haft fyra klasser, men ändå drömmer jag nästan om de där ämnesutvärderingarna snart. Förstår inte hur de lärare orkar som dels har fler klasser, dels har hela klasser. Visst, de är ju mer vana vid det här arbetssättet, men någon gång har ju även de varit nya.

Godnatt gott folk.

På fredag fyller Jennie år. Måste komma ihåg det.

Blondinbella del 2

Såg precis på programmet Debatt, där Blondinbella medverkade för att tala om sin alkoholkonsumtion (eller vad var egentligen syftet?). Vissa är tydligen av den åsikten att hon gjorde dåligt ifrån sig i programmet, men jag tyckte hon gjorde sitt bästa av den lilla tid Josefsson gav debatten. Det var dock inte hennes insats i programmet jag tänkte skriva om, utan det eviga tjatet om att hon som förebild för unga tjejer inte borde dricka alkohol. Visst, jag tror att hon inte berättade hela sanningen när hon påstod att hon bara dricker ett glas vin till maten då och då, och hon ÄR minderårig vilket innebär att hon enligt lag inte får dricka alkohol överhuvudtaget. Men annars då? Hennes blogg har ett vettigt innehåll, hon sköter skolan exemplariskt, hon engagerar sig mot anorexi/bulimi hos unga tjejer och har startat en kampanj mot sexuella övergrepp, hon har startat ett eget företag som har ett ganska unikt koncept och hon har ett mål i livet (advokat). Ändå anses hon inte vara bra förebild för tjejer på grund av sitt alkoholdrickande. Då är min fråga; vem har unga tjejer som förebild idag? Britney? Rosing? Alla trådsmala modeller som knappt äter? Eller är det kanske kronprinsessan Viktoria? Som lärare ser jag dock att de "förebilder" unga tjejer har i skolan är de som gapar mest, börjar röka å supa tidigast, de som vågar bråka mest med lärarna, de som knappt dyker upp på lektionerna... När jag tänker tillbaka på när jag själv gick på högstadiet var det precis dessa tjejer jag såg upp till, några andra fanns knappt. Visst, nån enstaka idrottsstjärna kanske, men som ointresserad av sport smäller de inte speciellt högt. Och de som man borde se upp till klassades som töntar, och det ville man ju inte bli. Nej, jag tror nog att Blondinbella får godkänt som förebild av mig. Hon ger förhoppningsvis småtjejerna insikt i att man inte behöver va trådsmal, att man kan lyckas med det man vill och att man ska satsa på skolan. Samtidigt behöver man inte va helylle och sitta hemma hos mamma varje helg.

I en perfekt värld hade dock Blondinbella röstat vänster, hängt på Söder, åkt tunnelbana som vanliga Svenssons och skrotat sin päls. Men jag antar att man inte kan få allt här i världen...

Från det ena till det andra. Peter Jidhe är verkligen en riktig tönt. Vad gör han på IDOL egentligen? Vad gör han på TV överhuvudtaget. Han är stel, onaturlig, kass och... ja precis, en tönt. Tänkte visa klippet här när han intervjuar Zlatan, som verkligen är så kul. Tyvärr var det borttaget från Youtube. så egentligen tjänar det jag skrivit om honom ingen nytta. Men det får stå kvar. Använd er fantasi instället, hur väl Zlatan skulle kunna trycka till den lilla haren Jidhe.

Ps. Har läst att Jidhe ska va en riktig skitstövel egentligen, så därför ger jag mig själv tillåtelse att kasta skit på honom. Man ska dock inte tro allt man läser, så är det inte sant ber jag om ursäkt ifall han eller någon i hans familj läser det här.

Tror ni han har någon familj? Stackars satar i så fall...

;-)

Två söner

Har lyckats missa att Håkan blivit pappa igen. Grattis till honom iaf, lite så här i efterskott.

Här kommer ytterligare en snytfis

Jag saknar OC så mycket så ni kan inte ana.

Gud va ja e dålig på att uppdatera min blogg

Orkar verkligen inte just nu. Jag lovar dock att det ska bli ändring snart.... Fram till dess får ni ett underbart klipp från Mamma mia, som får mig att gråta varje gång jag ser det. Tyvärr är det inte så långt...

Jag är inte död...

Jag bara skiter i er. Nej då, när ni minst anar det kommer ni att kunna läsa ett nytt inlägg från mig här. När jag får tid. Tid... Underbara ord.

Söndagskänslor

Sitter hemma hos Martins föräldrar och tittar ut på regnet som strilar. De har lovat fint väder igen. Tror vi på det?

Letar just nu lägenhet i Linköping. Det är inte lätt, men vem har sagt att livet ska va lätt. Ringde på en radhustvåa idag, men det var några som redan varit å tittat på den så den blir nog förmodligen inte vår. Den låg visserligen två mil utanför Linköping, men ändå på ett bra ställe eftersom jag sökt extrajobb i Åtvidaberg som ligger en och en halv mil bort. Får väl se vad som händer... Det största problemet är egentligen att bli av med vår lägenhet vi har nu. Har ju inte råd att betala dubbla hyror i tre månader. Men jag har ingen lust att pendla de månaderna heller. Nu är jag inställd på att flytta, då vill jag flytta.

Fan va det regnar.

Snart är den här sommaren slut. Känns alltid lite vemodigt, men jag tycker om hösten. När jag läste i tidningen för någon dag sedan vilka som ska va med i På spåret i höst, då kände jag att jag längtar till höst. Vid nytt år och inför sommaren brukar folk ta nya tag, se fram emot vad det nya kommer att föra med sig. Varför inte göra det inför hösten? Efter en sommar, som förhoppningsvis varit full av ledighet för de flesta, är det väl ett ypperligt tillfälle att ta nya tag och se framåt, och kanske till och med införa förändringar i sitt liv. Jag tror på hösten. Tror att den är full av möjligheter. Och så är det kul att På spåret börjar igen :-)

Nu när det är dags att summera sommaren kan jag konstatera att den varit bra, men kanske inte bättre än någon annan. Hittills har den innehållit (för den är ju inte riktigt slut än):

Jobb
Traditionellt midsommarfirande på Gotland
Slåtterfest
Blåbärsplockning
Grillning
Bruce Springsteen
Bad
Glass
Kneippbyn Vatten- och sommarland
Caroline
Medeltiden
Rökt fisk
Kräftor
Isums
Utflykter med Jennifer
Timo på Gute (bra men rutinartad spelning)
Kubb
Pick-nick med solnedgång
Batman
Familjen
Alkohol

Säkert har jag glömt några mer eller mindre viktiga punkter, men det här var vad jag kom på nu. Spontant känner jag att jag saknar cykeltur och bad på Fårö, västkusten och sommarpratare (har inte lyssnat på en enda) på listan. På söndag kan jag dock lägga till Lars Winnerbäck, Miss Li, Sofia Karlsson och Emil Jensen. Ska bli trevligt.

Avslutningsvis får ni beskåda det jag själv beskådade på Ullevi 5 juli 2008. Tack för mig.



Eftersom

Förändringar?

Fick veta i förrgår att jag kom in på kursen i Linköping. Så vad händer nu då? Nån som vet?

Tragiskt

Om jag hade varit brun och smal hade jag nog tyckt mer om sommaren än vad jag gör. Är inte det tragiskt så säg?

Varje dag när jag kommer hem sätter jag mig vid datorn. Kollar på studera.nu om det finns nånting som säger att jag kommit in på kursen. Sen kollar jag lediga jobb i Jönköpings län, därefter i Östergötlands län, och sist i hela landet... Finns inte ett enda jävla jobb att söka. Jo ett, ett terminsvik i Sundsvall... Å skulle man få för sig att söka det hade man ju inte vart ensam om att söka precis... Vissa platsannonser är rätt roliga. De söker till exempel en LSS/SOL-handläggare i nån stad, kommer inte ihåg vilken. De menar att de ser det som en merit om man tidigare arbetat som LSS/SOL-handläggare. Är inte det rätt uppenbart egentligen? Meriterande om man har körkort, fine, meriterande om man har datavana, visst. Men behöver man skriva ut att det är en merit att ha arbetat med samma sak tidigare? I don´t think so faktiskt.

Va på stan en sväng förut och kollade efter skor, linnen och shorts. En, på mångasätt, otrevlig upplevelse. Nä, jag gillar inte att gå på stan. Kanske till och med avskyr det. Shopping är guds straff till kvinnorna 8eftersom det är vi som förväntas tycka om det). Snart tycker jag inte om nånting längre... Sorgligt...

Sista dan på jobbet idag. Ledig nu... Gotland i morgon... Inte ens det känns kul. Jag är världens tråkigaste...

"Stockholmsveckan"... Ett jävla skämt

Vecka 29 startar den så kallade Stockholmsveckan i Visby. Eller våldtäkt- och misshandelveckan som man också kan kalla det. Alltså seriöst, kan inte dryga jävla Östermalmkids hålla sig borta från Gotland? I stället för att förpesta livet för oss andra kan de väl hålla sig till sin sunkiga jävla stadsdel, där de kan fortsätta spruta champange på varann och hela jävla inredningen. Fy säger jag bara. Tur att de flesta åkt därifrån när vi kommer dit. Men då är det inte så länge tills nästa helvete börjar - medeltidsveckan. Nej, jag har sagt det förr och jag säger det igen; Gotland är bäst på våren, hösten, vintern. Om folk bara visste hur mkt de är ute och cyklar när de frågar den otroligt dumma frågan "Är det inte tråkigt på Gotland på vintern?" För att inte tala om den ännu dummare frågan "Vad gör ni resten av året?" Fick senast höra den förra veckan, och nu svarar jag inte längre på den... Vad då gör resten av året? Vi gör väl det som alla andra människor gör, äter, sover, skiter...

Blev bara lite upprörd så här på måndagskvällen. Man ska inte hata, men jag tror ändå att jag hatar jävla äckliga brats.

Heter det ff brats? Kanske kallas det nåt annat nu förtiden?

lördag

Idag är det lördag. I går var det fredag. I morgon är det söndag.

Sitter i soffan å kollar på Scrubs. Ted är verkligen helt sjuk kul. För att inte tala om hans acapellagrupp. Klockren.

Idag ska vi ut. Jag, Karin och Linda. Sen ska vi nog träffa Martin och Magnus. Vet inte om Andreas ska me dem oxå. Hade ju vart kul i så fall. Synd bara att det bara finns en massa crappy uteställen i den här stan. CRAPPY!

Nu har jag jobbat i två veckor. Förstå vad tiden går fort. Det känns rätt skönt att det bara är en vecka kvar, mitt tålamod börjar nästan ta slut... Försöker koppla bort, men det är svårt ibland. Fast annars är det en bra plats, med trevlig personal. En farbror som bor där är från Gotland, och är väldigt söt. Svårt att prata med honom dock, då det mesta som kommer ur honom är en aning osammanhängande. Ska följa Lindas råd och sjunga lite Summan kummar eller nåt för honom, och se om det ringer nån liten klocka hos honom. En annan i personalen är också från Gotland, och ytterligare en har nyligen bott där i 4 år. Så vi funderar på att bilda en liten Gotlandsklubb där. Nej... Det gör vi inte...

I går var det Saw 2 på TV. Såg faktiskt lite på den. Hade gärna sett hela, om vi inte skulle åka hem mitt i hela. Den va faktiskt inte så dålig. Klarar inte av såna där splatterfilmer, men det är ju bara att blunda när det kommer... Gillar det där psykologiska, som gör en kocko i huvudet. Får nog fråga Jennie om vi kan se de nångång (fast bara de som är bra, inte den sista som ska va ganska usel).

Nej, nu var det slut på Scrubs. Det va två väldigt bra avsnitt i dag. Måste fortsätta köpa boxarna så att jag har alla.

Nu ska jag snart göra kaffe. Och kanske göra lite negerbollarså kan ja ge bort det i kväll.

Have a nice weekend!

Bruce

Jag skulle bli en dålig recensent för jag kan verkligen inte med ord beskriva konserten i lördags. Men jag kan försöka mig på att citera Markus Larsson från Aftonbladet: HERRESATANS JÄVLAR. Han är helt makalös, den gamla Brucan. Efter låten han avslutat med under tidigare spelningar trodde jag det var slut, men just då kom han tillbaka med en lapp i handen (han samlar in lappar med önskelåtar från publiken), och vad han sa kommer jag knappt ihåg, men när han visade upp den blev alla som galna. Det var Twist & shout. Låten som han titulerade "the stadion wrecker" (gamla Ullevi höll ju på att rasa ihop när han var här 1985). Hade aldrig tidigare sett 57 000 dansande klappande euforiska människor på en och samma gång, men nu kan jag skryta med att jag har det. Det var Brucans present till oss alla där, och det såg ut som att han tyckte det var lika kul som vi. En annan höjdpunkt under konserten var när han plockade upp en lapp från pubilken där det stod "Obama for president", och gick runt med den ett tag. De flesta jublade. Vi stod rätt långt bak, och jag kan bara föreställa mig stämningen längst fram där min bror stod.

Nu laddar jag inför Timos spelning den 31 juli på Gutekällaren. Inte lika stort, men ack så kul det ska bli. Hoppas publiken ger allt.

I dag är jag svag. Tänkte gå hem från Dalvik, men se det orkade jag inte. Skulle städa när jag kom hem. Har inte börjat. Skulle spara påsen med bilar (på Martins begäran), men dum som jag är öppnade jag den för att bara ta några... Antar att ni vet hur det slutade, så jag behöver inte skriva ut det här...

I morgon börjar jag jobba. Ska jobba mellan 10 och 14 varje dag. Personalen behöver avlastning och hjälp med en stor farbror som är dement och psykisk sjuk, vilket innebär att han har ångest, vill ta livet av sig och skriker och gapar. Han ska jag försöka aktivera under de kommande veckorna, så den ordinarie personalen får lite lugn och ro. Känns läskigt måste jag säga... Men det blir säkert intressant. Och jag menar, alla erfarenheter, bra som dåliga, växer man ju av. Får se om det låter likadant när veckan är slut... :-)

Nu ska jag röja lite i vårt kök som milt sagt är ganska skabbigt...

hm...

de ringde nu från ett äldreboende i tenhult av alla ställen, och frågade om jag ville jobba lite. eftersom jag bara behövde jobba fram tills vi åker till gotland sa jag att jag kunde göra det. tror jag ångrar mig lite. samtidigt kommer det ju va välbehövliga pengar i augusti... det som är det största problemet egentligen är att jag inte har råd att ta mig till tenhult. menar, lite långt att cykla. har inte råd att köpa busskort. undrar om det kommer va värt det? jaja, nu har jag sagt ja, så då är det väl bara att gilla läget. tror jag sa ja för att hon som ringde va ung och väldigt trevlig. hade det vart en gammal ragata som ringde hade jag kanske sagt nej, med motiveringen att jag vill va ledig. men som sagt, mina nära och kära kommer att tacka mig när de kan dra av kanske 2000 på det som de behöver låna mig nästa månad.

nu har jag iallafall bestämt mig tror jag. jag läser svenska som andraspråk. känns mer vettigt att bygga på den utbildning jag redan har, än att helt börja om med en ny. det är ju på högstadiet jag vill va. det kommer ju inte leda till att jag kan välja och vraka mellan jobb, men det hade jag ju faktiskt inte kunnat göra om jag hade svenska/SO heller. och eftersom jag gärna vill jobba med en mindre grupp elever som har behov av lite extra stöd så är ju svenska som andraspråk perfekt. känns såå skönt att ha bestämt mig. nu kan jag släppa tankarna på förskollärare. sen att jag e sjukt osugen på att plugga mer, och att det innebär att jag får läsa tre terminer till, det är just nu en värdslig sak. för jag behöver inte vela längre. nu klurar jag på en ny sak, som jag inte kommer att avslöja än. den som lever får se.

nu är det åsa-nisse på tv. inte dumt, inte dumt alls.

i går va jag och karin på danspasset friskis å svettis hade på vätterstranden. det va helt sjukt kul. kändes inte som träning, utan mer som att man va ute å svirade. synd bara att det va enda gången i sommar de körde det. nu får vi vänta till höst. tror dock inte att det kommer va lika kul i en svettig lokal.

i kväll åker vi till martins föräldrar. sen i morgon bär det av till gbg för att se brucan. håll tummarna att vädret blir bra.

hej svej.

Val

jag hatar val. känns som att jag ska sprängas inifrån för att jag inte vet vad jag vill. ska jag ta mitt sista studiemedelsår för att läsa till förskollärare? vill jag verkligen det? hur ska jag veta om jag på riktigt vill bli det, eller om jag gör det för att det är ett enkelt sätt att få jobb? hade jag haft en vettig lärarexamen annars hade det inte vart nåt att fundera på. då hade jag läst till förskollärare, och sökt andra jobb på högstadiet (för det är ju där jag helst vill jobba). men nu har jag ju ingen vettig examen. ska jag inse sanningen kommer jag ju aldrig hitta ett fast heltidsjobb i bara svenska. and it´s killing me. därför borde jag ju kanske använda mitt sista pluggår till att läsa svenska som andraspråk, som sedan kanske kan ge mig ett kombinerat svenska/svenska som andra språk-jobb i de senare skolåren. känns dock så lockande att läsa något som förmodligen kommer att ge jobb. tänk om jag läser svenska som andraspråk, och ändå inte får något jobb? jag menar, de jobben växer ju inte heller på träd. läser jag till förskollärare kan jag ju sedan läsa sas på halvfart, någon gång senare i livet... VARFÖR VARFÖR har jag mixtrat ihop en sådan crappy utbildning?? kunde jag inte göra som vanligt folk, och läsa typ svenska/SO, eller engelska, eller vad som helst. så att jag iallafall kunde hitta jobb att söka. då kunde jag lalla runt ett år och läsa till förskollärare, och samtidigt söka andra jobb. jag blir verkligen så ledsen när jag tänker på att jag kommer att ha läst sex år, för att sedan sluta som förskollärare. jag vet ju att jag kommer fastna i det då, kommer inte kunna eller ens våga söka andra jobb sen. då kunde jag liksom läst tre och ett halvt år från början... jag hatar det här. alla dessa val. ska jag läsa till förskollärare eller läsa svenska som andraspeåk, och hoppas att det leder till jobb. eller vill jag kanske jobba på förskola? barn kan ju va helt underbara, och de ger en väldigt mycket tillbaka. och vad mycket kul jag kommer få uppleva. fast... det är ju på de senare åren jag vill va. jag vill ju jobbba med ungdomar. fan... jag skulle ha trotsat min skräck och läst till barnmorska. tror att jag har fått en liten livskris. mina dagar går åt till att sitta å älta fram och tillbaka, hur jag ska göra. martin orkar inte lyssna mer på mitt velande. VAD SKA JAG GÖRA? KAN NÅN BESTÄMMA ÅT MIG!?

Första dagen

Har idag haft första dagen på min semster (jag kallar det så tills motsatsen bevisas).Har inte fått så mycket gjort. Tänkte städa hela lägenheten, baka, gå ut och gå och kanske till å me hinna sitta ute i solen å dricka kaffe. Städningen har det gått lite si och så med. Har iaf städat upp all resterande glas i badrummet, och flyttat tillbaka badrumssakerna som stått i vardagsrummet (för er som inte vet exploderade vår ena duschdörr för ett tag sen). Har även bakat hallongrottor, som kanske är den allra godaste kakan genom tiderna. För att inte tala om degen... Gått till Netto har jag också gjort, bara för att upptäcka att skitaffären inte hade hallonsylt. Som tur är hittade jag en skum syltburk längst in i kylskåpet. Har efter X antal hallongrottor ännu inte lyckats klura ut vad det är för sylt. Så egentligen är det ren och skär lögn att kalla kakorna hallongrottor. Inte mkt hallon där inte...

Funderar lite smått på att skriva om böcker jag har läst här i min blogg. Har ju liksom inte så mkt för mig på dagarna, så jag kanske kan plöja genom böcker och sedan ge lite boktips. Just nu läser jag "Är det någon där?" av Marian Keys. Har läst den sedan jul, och jag är inte så imponerad av den. Tämligen ointressant bok. Sedan ska jag börja läsa "Brott" av Karin Fossum tror jag. Eller vänta... Den har jag ju redan börjat att läsa. Har börjat på Stieg Larsson också, två gånger... Hm, min bokblogg kanske inte kommer bli så framgångsrik när jag tänker efter.

Det är jobbigt att vara ledig när man har dåligt samvete över att man inte jobbar. Känns som att jag måste fylla mina dagar med massa aktiviteter för att inte känna att det är fel fel fel. Hade jag pengar hade jag säkert kunna löst det på nåt sätt. Eller om vi ägde ett stort hus, med massa fixbehov. Om nån har tips på vad jag kan fylla mina dagar med, så att min ledighet blir meningsfull, får ni gärna dela med er. Säg inte städa dock... :-)

Snart bär det av till Gbg för att se Bruce. Ska bli kul. Hoppas han inte spelar många låtar som jag inte känner igen. Håller på tre timmar, så det kan bli ganska jobbigt att stå om det segar.

I morgon ska jag gå och dricka lite vin med mina kära (föredetta) jobbarkompisar. Ska bli kul, speciellt som vädret tillåter en uteservering.

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe (som jag inte dricker ute), och sedan städa lite mer. Har så ont i ryggen idag, så det går inte så fort med städningen... Just det ja, fick skivan jag beställde idag. Mycket bra är den. Mycket bra.

Pratade precis med pappa nu. Försökte lägga fram lite fint att jag kanske behöver låna lite pengar i höst... Har otroligt svårt att be om pengar. Slutar nog med att jag får sälja mig på E4.an eller nåt, för att jag inte vill be mina föräldrar om hjälp. Eller mamma har jag lättare att låna av. Pappa pratar jag ju inte så ofta med, så det är lite känsligt tycker jag.

Tjo!

Unemployed

Jaha, då har man nu tagit klivet in i den mörka dystra arbetslösheten. Jag tror iaf att den är mörk och dyster... Fast, den dagen jag vinner pengar på Triss kommer den inte att vara så dyster längre. Vet ni, jag har bestämt att jag ska vinna pengar på Triss. Och eftersom jag uppenbarligen kan bestämma sånt har jag slagit till på stort, och bestämt att jag ska vinna 50 000 i månaden i X antal år. Åh, det ska bli så lajbans. Då ska jag plugga till sjuksköterska tror jag. Eller om alla pengar gör att jag kan betala mig in på en utbildning ska jag läsa till socionom. Sen ska jag jobba halvtid, så att jag kan ha en hund. Som sagt... Längtar gör man ju...

Läste en helt underbar bok i går. Låg hemma hos Martins föräldrar i deras säng och därefter soffa och sträckläste den. "När livet stannar" heter den, och är skriven i dagboksform av en mamma som förlorade två av sina tre barn, sin man, sin bästa vän och sin gudson i flodvågskatastrofen. Det var kanske den starkaste bok jag någonsin läst (vilket kanske inte är så konstigt). Vi får följa henne från den djupaste sorg en människa kan uppleva: "varje dag är ett grått töcken och dimma som släpar sig fram tills klockan blir halv tio på kvällen. Då äntligen kan jag försvinna från jordens yta med hjälp av sömntabletter och lugnande medicin", till den dagen hon kan skriva: "jag vet nu att man inte dör av sorg".

En sak som mamman skriver i boken är snarlikt det jag själv har skrivit innan i min blogg. Måste därför citera henne, för det är så tänkvärt och tål att upprepas. "Ju äldre jag har blivit desto värre har jag tyckt att övergången från sommartid till vintertid har varit. Nu har jag inte skänkt det en tanke, än mindre bekymrat mig över det. Kan det bero på att jag är för avtrubbad för ytterligare negativa tankar? De kanske helt enkelt inte får plats? Ändå kan jag inte låta bli att förakta dem som fortfarande har val och kan påverka sin situation, men som inte gör det. Antingen agerar man eller så gillar man läget och anpassar sig efter det. Men att vara frustrerad och lägga mängder av negativ energi på saker som man ändå inte gör något åt har jag oändligt svårt att förstå." Alltså, meningslöst gnäll över saker som väder är ett tecken på att du mår så pass bra att du kan gnälla över sådana bagateller, och är därför rätt okej. Gnäll över såna saker som du skulle kunna göra nåt åt däremot är ett väldigt slöseri med livet.

Jag tycker alla ska läsa den här boken. Dels för att inte glömma den fruktansvärda katastrofen som hände för snart 4 år sedan - inte glömma att de anhöriga till offren fortfarande bär på en stor sorg, trots att vi andra knappt skänker det som hände en tanke längre, och dels för att den mitt i allt mörker ger en många nyttiga tankar om döden, och att döden är en stor del av livet. Boken fick mig att inse vikten av att inte glömma de som tvingats möta sorg. Därför ringde jag min farbror Leifs fru idag, för att fråga hur hon mår nu. Hon blev väldigt glad att jag ringde, och det känns väldigt bra att jag gjorde det. Ibland kan det vara läskigt att möta människor i sorg och kris, men det är verkligen viktigt att man vågar göra det. Jag känner verkligen så mycket att det är sådant jag skulle vilja jobba med. Kan man omskola sig till präst kanske?

Joel Alme

Beställde hans skiva nu, efter att ha sett/hört honom på Nyhetsmorgon. Känns väldigt kul med en ny skiva, det var länge sen.

Och nej, jag har fortfarande inte tagit mig upp ur soffan. Usch, jag har verkligen ingen självdisciplin.

Trevlig fredagskväll

I går var vi som bekant och såg SATC och åt på Anna Gretas. Tyckte de hade lyckats bra med filmen, och verkligen fångat stämningen från serien. Men jag tror inte att jag hade tyckt om den lika mycket om inte Miranda var med. Hon är så cool, och den enda som jag i viss mån kan identifiera mig med. Helt klockrent när hon sexar till det med Steve (heter han så?), och undrar om han inte är klar snart eftersom klockan är mycket och hon ska upp tidigt. Jag trodde sånt bara hände hemma hos oss :-) Tyvärr va det några störande brudar som sattå prata hela tiden, trots att folk omkring dem hyschade hela tiden. Fattar inte hur man helt blankt kan skita i att folk säger till, och bara fortsätta prata. Till slut var det en man (jo, det fanns några få sådana i publiken) som sa till med hög stämma, och då blev det lite tystare. Som så många andra tyckte jag att filmen var lite lång, och jag höll på att somna. Kändes i slutet som att de skyndade sig att få till ett slut för att kunna avsluta. Hux flux blev allt bra med Mr Big igen, efter ett halvår eller nåt. Jag har blandade känslor inför att hon så fort sa ja igen till att gifta sig. Jag hade nog sagt pyttsan, nu tar vi nog å skiter i det.

Anna Gretas var mättande, och även om musslorna var rätt goda, mådde jag mest illa av dem. Gav bort, och lämnade. Men osten med fikonmarmelad är bara såå god. Vitlöksbrödet gjorde mig besviken, var helt mjukt och hade en lite konstig bismak...

Nu ska jag försöka kliva upp ur soffan, och gå ut och gå. Får se vad det blir av det.

I sommarens soliga dagar

Vet ni vad jag tror? Jag tror inte att jag tycker om sommaren. Tror inte att jag har tyckt om sommaren på rätt länge. Sorgligt kanske, jag vet inte. Nu undrar ni säkert varför jag inte tycker om sommaren, så det ska jag tala om för er. För det första vill man ha sol och värme, man längtar och drar likhetstecken mellan värmen och allt det roliga som ska hända. Så även jag. Så blir man så jävla deprimerad över att solen och värmen aldrig dyker upp, och ruttnar inne framför TV:n. MEN... Jag tycker inte ens om när det är så där jättevarmt. Jag dras med i den kollektiva väderdepressionen som råder i Sverige, och jag tycker inte ens om när det är så där varmt som "alla" vill ha det. Är inte det sjukt? Är inte det sjukt att jag går och känner mig nere för nåt som egentligen är rätt okej enligt mig? Allt beror ju på att det ska vara på ett speciellt sätt när det är sommar. Nåt man längtar till resten av året, för att slutligen återigen bli besviken. Årstiden ger mig bara så mkt ångest. Man ska vara btun, smal, det ska solas och badas, grillas, resas, picknickas... Ja, listan kan göras lång. Hur ofta blir det dock så? I mitt fall, typ aldrig, vilket skapar känslan av att man är en totalt misslyckad människa.

Nej, jag tycker om våren, hösten och vintern. Det är årstider som inte ställer några som helst krav, och som inte skapar skyhöga förväntningar. Då kan man ta en promenad och titta på lövens alla färger, se på kmopparna som just slagti ut och krypa ner under en filt med varm och choklad, tända ljus och bara mysa. Det gör liksom inget om hela hösten regnar bort, för det är vad som förväntas av den. Och därför skapas ingen massdepression.

Nu tror ni säkert att jag är bitter över vädret, eller att jag är bitter för att jag inte har en massa saker inplanerade i sommar, och kanske är det så. Jag tror dock att jag faktiskt menar varenda ord. Julen får ta en massa skit hela tiden. Den skapar höga förväntningar och blir aldrig som man tänkt, och gör ensamma människor extra ensamma. Men det är ju bara ett par dagar. Sommaren är ju för farao typ tre månader. Nej, jag tycker vi bojkottar sommar. Eller iaf ordet sommar. För även om jag inte tycker om värmebölja trvis jag ju ärligt talat när det är soligt och lagom varmt. Det är bara begreppet sommar som ger mig ångest.

Gud vad jag svamlar...

Nu får man väl ta å bättra sig

Jag är väldigt dålig på att uppdatera mig blogg. Som ni kanske har märkt. Man kan känna sig väldigt bitter över att Blondinbella tjänar mellan 25 och 30000 i månaden på sin blogg, men om sanningen ska fram hade jag nog inte orkat skriva så ofta för att kunna tjäna pengar på bloggen (haha, precis som om någon skulle komma på tanken att börja betala mig för det). Nu är jag ju dock snart arbetslös så kanske ska jag försöka bli lite bättre på att skriva mer regelbundet.

Arbetslös... Det är ett skrämmande ord. Speciellt om man har passerat 30. Tänk om det inte dyker upp några jobb? Det lär ju inte bli lättare med åren precis. Kortsiktigt funderar jag på hur jag ska kunna betala hyra plus andra räkningar i höst. Långsiktigt oroar jag mig över vad jag ska leva av då jag blir pensionär (det är ditt fel Emma ;-))Fast vad ska jag göra då? Jag har ju inget val än att gilla läget, och hoppas att det ordnar sig. Får ju inte mer jobb för att jag drar på mig ett nervöst sammanbrott och börjar tugga fradga. Eller?

Fick en present av mina arbetskompisar idag. En liten flaska vin, gott kaffe, olivknäckebröd, tryffel, fikonmarmelad (så gott tillsammans med ost) samt en påse med godis. Så glad jag blev! Jättegulliga är de. Känns så tråkigt att behöva sluta... (Vet ju att 20 % av personalstyrkan läser den här bloggen så lite måste man ju fjäska :-)) Förhoppningsvis håller vi kontakten. Vi har ju hur som helst våra onsdagar inbokade.

I morgon ska jag gå och se Sex and the city tillsammans med Karin och Linda. Känns lite jobbigt att den är 2 timmar och 25 minuter lång. Är det inte liite för mycket för en sådan film? Jaja, det återstår att se. Efteråt ska vi gå och äta på Anna Gretas. Längtar såå efter deras fikonmarmelad (chutney?) med oliver och ost. Ska nog våga mig på att testa musslor också. Åt ju det när jag och Martin va i Sthlm, men då var det bara läskigt och slemmigt och smakade som en hel tångruska. Tror bestämt att det är godare i sällskap med parmesan och vitlök (finns det nåt som inte är det?) Ska bli en trevlig kväll.

Vet ni. Jag avskyr Nigela. Om man får säga så om någon man aldrig träffat. Hon är... läskig, i brist på bättre ord. Hennes mat är också läskig...

Det har varit midsommar också... Den firades på Gotland hemma hos Hanna och Pascal. Hade helt galet trevligt. Långbord, sill, nubbe, lekar, kubb, musik, regn, grillat... Allt som en midsommar ska innehålla helt enkelt. Om det inte vore för att min kamera numera fungerar som skrivbordsvakt (ja? nån måste ju vakta skrivbordet) hade ni kunnat få se kort från dagen. När vi hade stafett och låg i små skrattande högar tänkte jag att det hade vart kul att ha kort från det, och att jag därför skulle fråga om jag kunde få av Karin eller Hanna. Sen slog tanken mig att jag ju faktiskt har en egen kamera. Kan ni förstå att jag på fullaste allvar hade glömt det? Vilken normalt funtad människa åker till Gotland och firar midsommar, och glömmer att den äger en kamera? Trist...

I dag är jag trött. Väldigt trött. Så blir det när man är ute och svirar på vardagskvällar. Sen har ungarna varit vilda. Milt sagt. Fick till och med motta ett antal slag i huvudet. Även fått en del spott på mig. Det är bara att hoppas att det barnet slutar att spotta på allt och alla när det blir äldre.

Nu ska jag söka jobb. I Nässjö. Igen... Det går inte så bra med mina jobbsökningar...

Hej svej!

Så tråkigt

skulle ha gått ut och druckit vin me martin i kväll. vi gör aldrig nåt sånt ihop, så nu i kväll skulle vi sätta oss i solen på en uteservering och bara mysa. och fira att våra uppsatser är färdiga. så sitter jag här och är sjuk istället. så himla tråkigt. tänk om det blir dåligt väder igen sen? i morgon är det rix fm-festivalen nere i stan, så jag å karin skulle sätta oss på ett nyöppnat café i närheten å lyssna på artisterna å mysa i solen. å istället får jag sitta hemma å va sjuk. sen i morgonkväll skulle vi hem till sofia å filip å spela rock band. å istället... ja, ni fattar. såå tråkigt! jaja, då har jag tid att läsa uppsatser till opponeringen nästa vecka. upprepar, såå tråkigt!

orka

Sitter i skolan å skriver på den jävla uppsatsen. Nu ska den bara bli färdig. Diskussionen är ff lika kass, och nu börjar jag flumma igen. Ska iaf försöka hålla mig till sammanhanget, även om det är lättare sagt än gjort. Säga vad man vill om de här fem åren, men flumma har man blivit bra på :-)

Idag fick jag min allra första utskällning av en förälder. Va en väldigt lärorik erfarenhet må jag säga, och jag tyckte faktiskt att jag lyckades hålla mig rätt lugn och trevlig ändå. Jag som annnars kan bli väldigt barnslig om någon skäller på mig, och lägga mig på en extremt låg nivå.

Nu ska jag skriva vidare på uppsatsen. Förstår ni hur skönt det kommer att kännas när den är färdig? Herregud.

Jaha...

Ett jävla skitpåhitt är det, den där shlagerfestivalen. Jag som hejade på Frankrike, och hur bra gick det då? Och de där sjörövarna va lite svängiga tyckte jag allt. Charlotte Perelli var kass med en kass låt, så att det jnte gick bättre för oss är inget jag kommer ligga sömnlös över. Nej, dåligt är vad det är. Tycker dock inte att vi behöver lägga ner det, då det är en harmlös tävling som engagerar hela Europa, och som ger samtalsämnen för såväl unga som gsmla. Men håller ni inte med om att det hade vart skönt att bara ta det för vad det, en larvig och meningslös muskitävling, och handla efter det? Skicka ner bidrag som är helt skruvade och dåliga, för att visa vad vi i det här landet egentligen tycker om den tävlingen. Björns roll i det hela idag var ett litet steg mot den riktningen tycker jag allt. Så jävla kul det va när han skulle presentera rösterna. Han är verkligen helt underbar.

Mamma har vart här sen i onsdags. Vi har haft mycket trevligt. Finns ingen som jag skrattar så mkt med, som med henne. Skrattade så mkt att jag fick kramp idag när hon skulle försöka bära 50 liter blomjord den långa vägen till kassan. På kvällen har vi fixat ute på vår lilla uteplats. Martin gjorde en jättefin plats för kryddor och örter med hjälp av betongplattor som han halvvägs grävde ner i marken. Han är duktig han, lilla Martin.

Nästa vecka ska uppsatsen va inlämnad. Ska bli så skönt att slippa den. Fast det har ni förstått vs? Sen ska jag försöka klämma in de två sista utvecklingssamtalen. Maken till föräldrar att inte komma på det tider man bestämt har jag då aldrig stött på...

Nu är klocka mkt å jag ska nog sova.

Godnatt

ska man skratta eller ska man gråta?

Såg nu att min examinator har öppnat två av de tre mail jag skickat till honom. Kul att han bemödar sig att svara. Kul.

Jag är så trött

Fattar ni vad jag kräks på min jävla uppsats nu. Vill bara att den ska va klaaar. Vill att inlämningsdagen ska va idag så jag inte behöver försöka få den bättre längre. Vill bara lämna in skiten, å ta smällen sen. Jag inbillar mig att smällen blir liite lättare att ta sen (vem försöker jag lura?). Har mailat min examinator TRE gånger, och frågat honom när sista inlämningsdag är. Vet ni hur många gånger han har svarat? INGEN. Känns som att han straffar mig för att jag inte var med på den där examinatorträffen. Men somliga människor måste ju faktiskt jobba. Tro det eller ej. Det var ju inte så att jag struntade i att komma, utan jag mailade i god tid innan och berättade att jag inte kunde komma. Men nu tänker han visst inte svara på mitt mail och berätta när jag ska lämna in skitupopsatsen. Vem vet, kanske är det försent? Kanske har jag mer tid på mig? Fast jag vill inte ha mer tid. Jag vill bli av med den NU.

På onsdag kommer min mamma och hälsar på. Ska bli mkt trevligt. Lite trevligare dock om man slapp att jobba....

Apropå jobb...Ska kolla nu om det kommit ut nåt nytt för dagen. Har hittat ett i Nässjö. Vill man jobba i Nässjö?

Nu ska jag sjunga dig milda sånger

Det var den vackraste finaste bok jag någonsin läst. Så full av kärlek och poesi. Tårarna bara rann när jag slog ihop den för sista gången. Jag vill att hela världen ska läsa den.

Städa städa varje fredag...

Eller lördag, what ever.

Vet ni? För en gång skull är jag sugen på att skriva i min blogg. Oftast känns det som ett stort tvång, men inte idag. Och så måste jag städa. Suck... Tycker jag springer runt här som en galen höna å plockar å plockar, men inte fan blir det bättre för det. I kväll kommer lite folk hit, karin, linda, magnus, andreas, sofia å filip. Och kanske nån mer. Vi ska grilla å spela kubb. Det var liksom mitt förslag att spela kubb, jag som annars brukar avsky det. Men upptäckte förra gången att det är rätt kul eftersom ja e så jävla kass.

Annars lunkar livet på. Har fått veta att jag inte får förlängt vik, så nu är det bara knappt två månader kvar. Kommer verkligen sakna några av ungarna. Speciellt en, som är så söt så söt. Väldigt busig är han oxå. I går vid maten satt två tjejer och sa massa fula ord, å höll på att tjafsa med varann. En av tjejerna blev rejält tillsagd, och fick lämna bordet. Den andra tjejen fortsatte dock, och då sa denna lilla söta busiga kille med vuxen röst, och med allvarlig blick:
- Nadja, det gäller dig med.
Så himla söt. Alla bara tjatar på honom hela tiden, och han har säkerligen hört nån av fröknarna säga så nångång. Jag sa iaf till honom att det var väldigt bra sagt. Får man köpa barn i det här landet? I så fall ska jag köpa honom.

Nej, nu ska jag städa vidare.

Avskyr att komma på rubriker på mina inlägg

Lyssna på det här gott folk. Om en familj väljer ekologiska alternativ på dessa varor:

mjölk
fil
musli
knäckebröd
mjöl
havregryn
ägg
bananer
potatis
kaffe
morötter

blir matkostnaden 300 kr mer i månaden. TREHUNDRA! (Källa: Konumentverket) Att välja bort ekologiskt på grund av den ökade kostnaden håller alltså inte. Vidare kan jag meddela er att om 25 hushåll väljer ekologiska alternativ på ovan listade varor får 3 kor och 28 hönor leva ekologiskt, vilket innebär att de får äta ekofoder samt att de får utlopp för sina naturliga beteenden. Vidare skulle 17 kg kemiska bekämpningsmedel inte behöva spridas på våra åkrar, 570 kg handelsgödsel inte behöva användas och nära 6 hektar mark skulle kunna ställas om till ekoodling.

Jag tycker det är rätt tänkvärd fakta, som vi alla bör ha i åtanke när vi går där i affären och av ren vana väljer icke ekologiska varor.

Apropå det så hörde jag nån för ett tag sen som sa att ICA:s ekologiska kakao kostar hela 5 kronor mer än vanligt kakao, vilket den personen mer eller mindre menade är skandal. Men snälla, hur ofta behöver man köpa kakao? Så vida du inte dagligen äter kakao direkt ur förpackningen märks det inte ens att det kakao du köper är fem kronor dyrare. Och äter du kakao direkt ur förpackningen tycker jag nog att du gott kan betala de extra fem kronorna, för då är du en rätt äcklig människa.

Busschaufförer

Vet ni vad? Jag tycker vi ska hylla gnället. Det totalt meningslösa typiskt svenska gnället. Det är så skönt att klaga och gnälla på saker som man inte kan göra ett piss åt. Som vädret och dylikt. Det är ett tecken på att man lever ett liv, där man är någolunda lycklig och frisk. En dödssjuk person, eller någon som bor i mörkret klagar väl inte över vädret? Ser den personen överhuvudtaget att det finns ett väder? Det som man ibland läser eller hör personer som tidigare varit sjuka säga, att de inte längre klagar över småsaker för att de tycker det är slöseri med livet, förstår jag inte riktigt. Eller jo, det kanske jag gör på ett sätt, men ändå... Tänk att kunna gå runt en hel dag och bara gnälla gnälla över vädret, då kan man inte ha så mycket mer problem i livet. Observera att det här gäller banala saker, och inte saker man faktiskt kan ändra. Personer som klagar över saker, som de faktiskt kan försöka göra något åt, de tillhör en egen kategori. Även personer som drar ner andra med sitt gnäll, som ALDRIG kan vara nöjda med nåt. Men vi vanliga svensson-gnällare, vi kan fortsätta tycker jag.

Till en annan sak... Är ni med i min "hälsa på busschauffören-kampanj"? Alla dessa människor som går upp på bussen utan så mycket som en blick på den stackars busschauffören som har ett så stort ansvar för våra liv, är hemska människor. Gudarna ska veta att inte alla chaufförer är trevliga och hälsar på oss passagerare, men de allra flesta är faktiskt det. De allra flesta blir glada av ett hej. Kanske till och med ett litet god morgon. Nästa gång du åker buss, le mot den person som kör och säg hej. Lova?

Nu har jag bestämt mig, För sent för Edelweiss ÄR Håkans bästa album sedan Känn ingen sorg... Jag är kär i hela skivan, och blir ännu mer kär i honom när jag hör låtar som För sent för edelweiss och Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Som för övrigt är en helt underbar låttitel.

Tack för mig. *Bockar*

Blondinbella

Nu har jag varit en vecka på mitt nya jobb (förskola om jag inte skrivit det innan). Milt uttryckt har det varit en ganska jobbig vecka... Gått till klockan sju två dagar pga möten, och en av dessa dagar började jag kl sex. Var den dagen hemifrån 15 timmar... Samma dag var min arbetskompis hemma med sjukt barn, så jag var tillsammans med en tjej från vikarieförmedlingen. Hon var toppen, men ni kan ju tänka er hur barngruppen blir med två lärare som knappt kan allas namn. Rörigt är en stark underdrift... Kände mig också lite orättvist behandlad av en annan från personalgruppen när jag fick känslan av att det var mitt fel att det var så rörigt. Såå lätt är det inte att vara själv med en vikarie i en barngrupp, när man bara varit däri tre dagar innan. Att jag tog beslutet att ta med våra barn in i ett rum och sjunga sånger tyckte jag också var bra, men ändå kändes det som att jag blev kritiserad för hur de andra barnen hade betett sig medan vi var inne och sjöng. Ville försvara mig och säga att jag varit inne i ett rum 50 min och sjungit, men kände det som att jag skyllde ifrån mig då. Får försöka tänka att det säkert inte var hennes mening att kritisera mig, att det var min tolkning. Hörde någonstans att ordet bemötande är ett missvisande ord, då man aldrig kan bemöta en person på rätt sätt, eftersom den andra personen kan tolka mitt bemötande hur den vill, lika med helt fel. Nåt sånt var det, lät bättre när jag hörde det.

Var tvungen att gå in på den mytomspunna Blondinbellas blogg och kolla vad det är för filur. Läste bara lite kort, och tänker inte uttala mig om henne som förebild för unga tjejer. Det jag däremot tänker ta upp är alla som lämnar kommentarer till hennes inlägg, och skriver saker som "det ser ju ut som att du har hängbröst", "din svettiga hora" osv. Herre gud säger jag bara. Blondinbellas blogg verkar (det lilla jag läste) vara tämligen innehållslös och ointressant, och att hon är förebild för unga tjejer är väl egentligen inte värre än att unga tjejer ser upp till Lindsey Lohan och järngänget over there. Men att bemöda sig om att gå in och lämna kommentarer som din svettiga hora på hennes blogg, det är väl ändå att sjunka lågt? Låt bruden skriva vad hon vill, och hålla på med vad hon vill. Tjänar hon pengar på sin blogg, så låt henne göra det. Hon verkar ha lite dålig koll på hur den verkliga världen ser ut, och tjänar pengar på att skriva oitressanta inlägg om hur det är att vara 17 år i en värld där de flesta 17-åringar inte rör sig. Men inte ska vi väl behöva kalla henne för svettig hora för det? Hon är ju bara en liten fis i rymden...

Inte trodde jag för allt i världen att jag skulle skriva om Blondinbella i min blogg :-)

Monday

PÅ måndag börjar jag mitt nya jobb som (obehörig) förskollärare. Spännande känns det. Det är egentligen en fast anställning, men eftersom jag inte är förskollärare kan jag bara få vikariat. Folk frågar mig hur länge, men jag har faktiskt ingen aning. Inte vet jag vad jag får i lön heller. Jag vet ingenting ja :-) Men allt det där visar sig på måndag antar jag.

Det är verkligen blandade känslor inför att börja nytt jobb. Det är kul, och som sagt, spännande, men också lite läskigt och jobbigt innan man kommit in i det. Hatar känslan av ansvar utan kontroll (som kloka Karin uttryckte det). Samtidigt är det en härlig känsla när man börjar få in rutinerna på ett jobb som är nytt, och när man plötsligt känner att man har full koll, och att allt flyter på. Håll tummarna att det sker tidigare än vad jag tror :-)

Nu ska ja snart se Greys Anatomy (om det ff går vill säga). Såg 27 dresses när jag och Karin va i Sthlm (för övrigt en jättekul resa), och hon den blonda från GA är med i den. Ni vet hon som även är med i På smällen. 27 dresses var egentligen urtöntig, men de charmiga skådespelarna räddade den, speciellt hon blonda tjejen.

Vår

Och så plötsligt återvände våren till mig...

Varför

Kan det aldrig bli som man vill? Det är så tråkigt. Ger snart upp. Lägger mig ner och tackar för mig.

Du luktar ILLA. För att citera vår kära Zlatan.

I går var det vår. Då kände jag hur all världens lycka fyllde mig. I dag är det fortfarande vår. Men all världens lycka är som bortblåst...

Bajs

Vissa dagar suger verkligen. Den här dagen är en sådan... Jag har haft ont i huvudet hur många dagar som helst, och det visar inget tecken på att sluta göra ont. Känns väldigt konstigt, och skapar ett lätt illamående hela tiden. Martin är ledsen över matten hela tiden, och det som jag börjat planera verkar inte bli av.

Allt suger.

Förskollärare. Kan de va nåt?

Har så smått börjat kolla upp vilka möjligheter det finns att ta ut dubbel examen. Det stora behovet av förskollärare kommer ju att hålla i sig, och det är så enormt trist att gå rakt ut i arbetslöshet... Arbeta på förskola fram tills det ljusnar för senarelärare, det skulle jag nog kunna tänka mig. Anmäler man sig till vikariepoolen är det ju ändå på förskolan man kommer att hamna. Jag tycker ju verkligen inte om barn, men det kanske inte gör nåt? Det finns så mkt här i livet som man inte tycker om, som man måste göra ändå. Hur kul är det att borsta tänderna till exempel?

Irriterad

De skulle ringa senast innan helgen sa de, och ändå har de ff inte ringt. Jag tycker det är så dålig stil. Blir fan förbannad. Va då? Är det meningen att jag ska fatta själv att jag inte fick jobbet? Visst, de funkar ju, men man vill ändå ha ett SVAR!

Som vanligt... FUCK!

Hur kunde jag glömma???

Har ff inte kommit ut i den friska luften. Sitter istället och läser gamla blogginlägg. Jag förstår inte hur jag kunnat glömma bort kombinationen jordgubb/smultron-yoghurt och rice krispies!? Det är ju så gott, och så hade jag helt enkelt raderat det från mitt minne. Måste till en riktig affär idag, inte nån jävla Netto. Måste ha nu!!

lördag

Jag älskar helger. Gick upp tidigt idag, och har suttit här i soffan sedan dess. Nyhetsmorgon surrar i bakgrunden, och jag har äntligen börjat läsa Räddaren i nöden. Tycker om den så här långt... Har beställt boken Håkan Hellström - texter om ett popfenomen, samt en miniprenumeration av Sonic. Även tre skivor har det blivit - Håkan, Hästpojken och Pascal. Ser mycket fram emot samtliga leveranser.

Som ni kanske förstått gick det inte så bra på intervjun i onsdags. En känsla jag hade när jag gick därifrån, och ju mer jag tänker på det, desto sämre gick det. Fick knappt några frågor alls om mig själv, så de få stunderna då jag hade chans att göra det försökte jag ge en så personlig och "bra" bild av mig själv. Vilket så här i efterhand var dömt att misslyckas... Arbetet verkade rätt krävande också. Fritidsassistent... Spela spel, laga mellanmål, göra utflykter, kontakt med föräldrar... OCH allt administrativt som ingår på ett fritids, så som budget, anmälningar till div. aktivitetet, inköp osv osv. Men det hade onekligen varit lärorikt och utmanande. De skulle ringa så fort som möjligt sa de, så att jag inte skulle behöva gå och vänta. Så fort som möjligt innebar innan helgen, kanske till och med innan fredagen. Och idag är det lördag... Ska vi vara realistiska prioriterar de ju inte att ringa den som INTE fick jobbet först. Finns ju ingen anledning till att de inte skulle ringt innan helgen och berättat att jag fick jobbet, om så var fallet. Förstår dock inte varför de inte ringt alls. Kanske har de glömt bort att jag var där?? Skulle jag ha fått det, hade det inneburit att jag förmodligen skulle behöva jobba hela sommaren. Ingen Gotland alltså... Så egentligen är jag inte så ledsen över att jag inte fick det. Har egentligen inte så mkt erfarenhet av personer med utvecklingsstörning heller, när jag tänker efter. Iaf inte av autism, och liknande funktionshinder... Det som är tråkigt är ju det faktum att man blev bortvald liksom.

Sökte ju ett annat jobb också, som elevassistent på särskolan. Fick ett brev i onsdags där det stod att de planerar att börja med intervjuer inom kort. Och med tanke på att de ännu inte ringt lutar det nog åt att jag inte ens blev kallad till intervju. Känns kanske ännu tråkigare, än att jag inte fick det andra jobbet... Tröstar mig med att det förmodligen beror på att de söker en banrskötare eller liknande, så jag är egentligen kanske överkvalificerad för jobbet.

Tänkte egentligen gå ut och gå tidigt idag, men nu är klockan redan elva snart. Orkar egentligen inte bege mig ut, men jag känner att jag måste. Får ha affären som ett mål.

I kväll ska vi hem till Linda och Magnus och umgås eftersom Linda har fyllt år. Ska bli väldigt trevligt.

Tjing

?

Tror vi att det gick bra?? Nej, det tror vi inte...

Vår

Är det bra att våren redan kommit? Jag vet inte... Känns som att årstiderna börjat fucka till det ordentligt. Aldrig varit en så tidig vår som nu hörde jag på TV i morse. Visst välkomnar jag solen, och värme. Men jag vill ha det som när man var liten. En riktig kall vinter, med snö (kanske var det inte så mkt snö som jag minns?), och en varm sommar med bad och sol. Jag antar att det inte finns något samband mellan varm vinter och kall sommar, men ändå känns det som att det är så det kommer se ut i framtiden. Regn året om... Då flyttar jag...

Är nervös inför i morgon. Vill ju så gärna... Tror jag...

Var å tränade på friskis i går. Först crossmaskinen (vet inte riktigt vad en heter), sen löpbandet (som jag gick på ska tilläggas). I dag ska jag nog gå på ett pass. Ibland känns det meningslöst, hoppa å skutta till Markoolio. Men samtidigt kan det va kul me variation. Stod en man på löpbandet bredvid mitt i går, och herregud vad han sprang. Hela lokalen nästan gungade av hans steg. Läskigt var det, det hade räckt med ett felsteg så hade han ramlat och seriöst slagit ihjäl sig. Säkert hade han ramlat på mig också, och även slagit ihjäl mig i fallet. Tycker folk ska lugna ner sig. Gå ut och spring i naturen om du ska försöka spränga ljudvallen.

Jag måste faktiskt börja ta tag i min uppsats. Igen... Har ju fått en rätt så bra (om än petig) examinator nu, till skillnad från Roland. Är rädd att om jag inte går upp nu, får jag Roland igen. Hemsk tanke. Hör hemska historier om folk som börjat gråta under opponeringen. Pratade även med en, vars handledare hade stormat ut under opponeringen med orden "jag tänker aldrig mer samarbeta med HLK". Allt på grund av vår kära Rolle. Han hade vart ännu läskigare i 100 km/h på det där löpbandet.

Gud vad jag blajjar känner jag.

Jag stör mig. Stör mig så mkt att jag börjar ana att det är väldigt osunt...

Ulf Lundell

Det var en väldigt fin begravning i fredags. Kyrkan låg i östra Haninge, mitt ute i landsbygden, med åkrar så långt ögat nådde. Och solen sken mer än vad jag kanske sett den skina i år. I kyrkan spelades tre låtar av Lundell, varav en från cd-skiva. Som avslutning sjöngs Öppna landskap. Så vackert så vackert... Och prästens ord var väldigt fina, så som det alltid är. Men de var verkligen så träffande och sanna. Min farbror var en väldigt positiv människa, som fick alla runt om honom att växa. Varje gång man träffade honom kramade han om en och visade att han faktiskt blev väldigt glad av att träffa en. Även då han var trött av sin sjukdom. Min bror berättade om när pappa satt hos Leffe när han inte hade så långt kvar. Leffe sov, men när han vaknade såg han på pappa, tog fram sin lilla dator och skrev "har du verkligen inget bättre för dig än att sitta här", med ett litet leende. Alla som talade under begravningen vittnade om hans positivitet ända in i döden. Och det verkligen så min farbror var.

Det som var mest jobbigt var att se min kusin Christopher i kyrkan. Han grät väldigt mkt, och det var svårt att se honom framme vid kistan när han skulle säga hej då. Jag trodde nog inte att jag skulle gråta så mkt som jag gjorde. Och min lilla bror grät så mkt att han hulkade till... Ja, det var en sorglig, men fin dag.

Ödets ironi...

En stund efter att jag skrivit mitt inlägg ringde de från stället där jag sökt fritidsassistentjobbet, och sa att ja är välkommen på arbetsintervju nästa vecka. Nu behöver det ju inte betyda att jag får det, men jag är jätteglad över att jag iaf får komma på intervju! I´m back in the game.

I give up

I dag ska jag åka till Sthlm för begravning. Vet inte vad jag förfasar mig mest över, själva begravningen eller sovmöjligheterna hos min bror. Sist vi var där fick Martin äran att sova på en tunn madrass på golvet, med ett lakan på sig som täcke. Han frös och hade ont i hela kroppen efter den pärsen. Och nu är det min tur att få testa den berömda madrassen... Burr säger jag bara...

Har sökt två jobb. Ett vik. på ett år samt ett tills vidare. Känns minst sagt rätt hopplöst då det inte verkar som att jag ens får komma på intervju på det jobbet där ansökningstiden gått ut. Jag anser att jag är kvalificerad för det, och ändå kommer man inte så långt som till en intervju. Hur stor chans är det då att få jobb? Det andra jobbet, som elevassistent i särskolan (det första var fritidsassistent), där går ansökningstiden ut på måndag, men i ärlighetens namn hyser jag inga hopp om det heller. Min stora fråga är då, vad ska jag göra i höst om jag inte får nåt jobb? Ringer man till soc då? Eller ställer man sig på E4:an i sin allra kortaste kjol och ser glad ut? Ja, jag vet i fan. Kanske kan man få uppskov med hyran i si så där 5 år? När jag tänker på att jag ska betala csn i höst, och kanske inte ens har pengar så att jag kan äta, är det fan inte nära till gråten. Snälla Gud, om du hör mig nu. Se till att jag får ett jobb!! I´ll do anything!

Har hittat ett jobb till hösten. Lärare på en nystartad skola i... Kristianstad. Vill man flytta till Kristianstad? I don´t think so. Inte nog med att det låter som en av Sveriges tråkigaste städer, det ligger i Skåne också. Jag är allergisk mot Skåne, iaf som boplats. Jag får utslag över hela kroppen, och en förfärlig hosta... Men söka kan man ju alltid. Det är ju inte så att det kommer leda nån vart ändå...

Vad har mer hänt då? Hm... Inte mycket. Inte nåt om ja tänker efter.

Fuck!

Svart...

I natt dog en av världens bästa människor - min älskade farbror Leif. Han har funnits där under hela min uppväxt. Ibland nästan som en liten extrapappa... Jag tänkte alltid när ja va liten, att om mamma och pappa dog ville ja bo hos Leffe och Marita. Han har lidit extremt mycket, så det är skönt att han nu slipper det. Men fy va ledsamt det är ändå. Samtdigt känns det inte som att han är borta. Ibland har jag till och med haft svårt att föreställa mig att han faktiskt var sjuk... Kändes ibland som att jag följde handlingen i en bok, eller en film. Jag är medveten om att det beror på att jag knappt träffat honom när han varit sjuk... Jag har kluvna tankar om döden. Den skrämmer mig enormt mycket. Jag är livrädd att nån i min närhet ska dö från mig... Ibland kan jag få panikattack när jag kommer på att vem som helst, när som helst, faktiskt kan försvinna från den här världen. Trots att allt annat fortsätter som förut. Det är det som skrämmer mig mest... Att människor dör, och andra människor lever vidare... Skaffar barn, reser, gifter sig, ser bra filmer på bio, förfasar sig över melodifestivalen, firar jul... Jag vill att alla jag känner ska dö samtidigt. Med ett stort boom. Det som gör att jag känner mig kluven till döden, är att den är en lika stor del av livet som födeln. Döden gör att folk som lider frias från det onda. Döden är på så sätt något fint, något som får människor att plötsligt lämna det plågade uttrycket i ansiktet, och istället se fridfulla ut. Jag har en stark känsla av att döden inte är fullt så hemsk som vi tror. Tyvärr lurpassar den ibland runt hörnet, och slår till när man minst anar det. Jag har svårt att hitta något fridfullt i det dock...

På fredag åker jag å Martin till Sthlm. Min kusin Mats fyller 50 år och ska ha fest. Och om någon vecka måste jag åka tillbaka för att gå på begravning. Får, under en och samma månad, träffa släktingar på både mammas och pappas sida jag nästan aldrig träffar annars. Och en anledningen till det är begravning... Ska det verkligen vara så??

På fredag ska jag träffa pappas nya tjej. Och hennes två söner. Jag tror att hon är bra...

Hick

Har tillbringat lördagkvällen hos Sofia och Philip. Haft en väldigt trevlig kväll, med spel och film. Som jag dock somnade till. Tror bestämt att jag är full. Trodde inte jag skulle klara bussresan hem, så illa som jag mådde när vi gick till bussen. Men hem kom jag, och nu ska jag sova. Godnatt gott folk.

Likgiltlighet

I natt drömde jag om ett hus med väldigt många tvestjärtar. Hela taket var fullt, och de bara ramlade ner på en när man gick där. Spindlar fanns det också... Sen skulle jag gå från huset och kom på att jag hade glömt min väska i hallen, och jag kunde bara ana hur mycket kryp det fanns i väskan. Usch, jag ryser när jag tänker på det.

I dag är det officiell examenshögtid för alla oss som slutat skolan. Jag undrar varför jag känner en sådan likgiltlighet inför det? Beror det på bristen på jobb, att min uppsats inte är klar, eller att det är januari och grått? Skolavslutningar ska ju vara i juni. Så säger lagen... Jag känner nästintill ett förakt för de människor som firar idag med släkt och vänner, får presenter och hej och hå. Kan det vara så att det bottnar i en avundsjuka för att jag inte har fest med släkt och vänner och får presenter? Ja, den som det visste... I går fick jag och Martin iaf blombud. Min mamma och Sylve hade skickat en enorm blombukett med gula rosor och lila blommor. Helt underbar var den. Visst jag vart min kamera var någonstans, och hur man lägger in bilder skulle jag har lagt ut ett kort på den här. Mamma sa att även om varken jag eller Martin känner att vi tar examen så är värda den. Det var väldigt snällt av min mamma.

Kanske kommer Jennie in på sjuksköterskeutbildningen, och flyttar till Norrköping. Min bror börjar på lärarutbildningen på måndag. DET är dock nåt att fira tycker jag. Båda har längtat, hoppats och väntat, och är så värda det här. Nu tar jag ut händelserna i förväg vad gäller Jennie, det vet jag. Men jag håller tummarna så hårt, så konstigt vore det om hon inte kom in.

Pratade med pappa i förrgår. Hna undrade om jag blev ledsen om han inte kom hit nu i helgen, som vi pratat om. Jag hade aldrig kopplat att vi pratat om just den här helgen, så jag blev lite förvånad. Men väldigt kul att han tänkt det. Hoppas han kommer någon annan helg. Hna berättade att Leif åkt i på Karolinska och att han var väldigt dålig nu. Jag ville så gärna säga till pappa att han ska hälsa Leif att jag tycker väldigt mycket om honom. Har alltid gjort... Men det enda jag vågade säga var att han ska hälsa honom att jag tänker på honom. Jag hoppas han förstår med de orden att jag tycker om honom... Varför ska det ibland va så svårt att säga vad man känner?

Nu är klockan rätt mycket. Jag ska nog äta lite frukost, sen ska jag och Martin åka till biblioteket. Kanske skulle man ta å höra av sig till Andreas och fråga om vi får komma och fika?

onsdag

Vet ni vad? Jag är så innerligt trött på HLK så jag tror jag dör. Är trött på byggnaden, kaffet, maten, att alltid se samma människor i kafeterian... Känns som att jag är fast i en mardröm som aldrig tar slut. Okej, nu tog jag väl kanske i. Men jag börjar ärligt talat bli rädd att det aldrig tar slut. Jag spyr på ordet uppsats. Alla, precis alla, pratar uppsats. Jag får seriöst panik ibland när jag tänker på att jag faktiskt inte är färdig med min än. Jag förstår just nu inte hur jag någonsin ska få den klar. Orkar inte skriva ett ord till. Varken nu eller i morgon... Blä.

Jag och Karin skulle på aerobics i går. När vi kom dit var ledaren sjuk så det blev step up istället. Kul tänkte jag för ett ögonblick, men se det visade sig vara fel. Till en början kunde jag inte göra så mycket annat än att skratta åt mig själv. Herre gud, vart har jag min koordination? dök upp några gånger i mitt huvud. Till slut kände jag ett stort behov att få gå fram och slå step-brädan i huvudet på den käcka ledaren, som måste ha ljugit om nivån... Step 1? Pyttsan! Det slutade med att jag helt enkelt gav upp. Jag kastade helt enkelt in handduken. Karin var inte sen att göra detsamma. Jag såg den jädra brädan som en fiende. Ett hot. Och jag lovar er att den hånskrattade åt oss.

På fredag ska jag köpa lösgodis. Det FINNS saker att glädjas åt :-)

Marley och jag

Jag har upptäckt att jag blir väldigt arg och upprörd över en massa saker. Andra i min närhet upptäcker också det. Jag vill sitta i en studio och prata om ditten och datten. Varför får inte jag?

Läser en underbar bok just nu. Marley och jag. Jag blir så glad av den att jag mår dåligt när jag tänker på att jag måste lämna tillbaka den till biblioteket redan på torsdag. Okej, den handlar om en hund, den är lättsmält och banal. Och som sagt, alldeles alldeles underbar. Älskar den galna vilda hunden som att den vore min.

Nu ska ja skynda mig. Fika och friskis med Karin (i nämnd ordning).

Noll självdisciplin

Fy vad jag är slö. Har aldrig varit med om maken. Martin åkte till skolan i förmiddags, och jag som har en tenta nästa lördag, barrikerade mig i soffan. Och här har jag sedan suttit sedan dess. Slötittat på TV, kollat runt på allt mellan himmel och jord på nätet, och boken har snyggt och prydligt legat ihopslagen på bordet framför mig. Varför varför varför? Hur har jag klarat mig så långt i skolan, det är ett under...

Jag har även bokat hotellrum till mig och Martin idag. Formule 1... Skabbigt, men billigt. Vi ska bara upp en helg och gå på min kusins 50-årsfest, så det fick bli det billigaste alternativet. Det ligger på rätt sida av stan me, så det passar ju bra. Har också kollat upp lite hotell till min och Karins planerade weekend i Sthlm i vår. Det ska bli såå kul. Vi ska dock INTE bo på Formule 1 :-)

Nytt år har det hunnit bli också. 2008... Undrar hur det här året blir... Vi hade en lugn och trevlig nyår. Åt mat hemma hos Erik. Jennifer var här me. Det var kul.

Satt och klurade på bra och dåliga saker som hänt förra året, och tror att jag kommit fram till att det bästa som hänt under 2007 är att jag och Martin flyttade till vår fina lägenhet, cykelturen på Fårö, att så många kom till mig när jag fyllde 30 år och slutligen - julen. Det betydde självklart jättemycket att Martin var där, men också att Hege var där. Det var den bästa julen jag upplevt på länge.

Det sämsta med 2007 är att Leif inte kommer bli bra igen...

Nu ska jag se på Intermational Horse Show.