Det blir aldrig som man tänkt sig.

Väldigt trevliga vänner, men ändå en synnerligt crappy nyårsafton.

Bye bye.

Sötaste...

Idag trodde jag att det var träff med föräldragruppen, men när jag kom dit var det inget så förmodligen hade de ändrat dag. Det var bara att traska hem igen, för att upptäcka att Martin inte var hemma och att jag saknade dörrnyckel... Satt ute nära två timmar och huttrade tillsammans med Ebbisen. Var såå arg när han kom hem, inte för att han kunde hjälpa att jag inte hade med mig nyckel, men nån måste man ju bli arg på.. Sen när vi kom upp i lägenheten stod det en jättefin blombukett på köksbordet och bredvid en flaska vin. I kylskåpet låg det färska räkor.. Han är bra söt min Martin...

Kom hem från Gotland igår, efter att ha varit där i nästan två veckor. Har hängt me mamma, Jennifer, Hanna, blivit sminkad av Jenny, varit på dop och på sångstund... Ebbisen fick jättefina kläder av snällaste Jennifer. Hon blir bra bortskämd :-)

Måste säga att mitt tålamod med Ebbis har blivit mycket bättre nu. Har säkert att göra med att hon blivit mer harmonisk och glad. Varje morgon när hon vaknar alldeles för tidigt suckar jag djupt och svär lite för mig själv att ungen inte kan somna om. Men sen när jag ger mig och tar upp henne och får det sötaste största leendet så bara smälter jag. Dagarna kan inte börja bättre...

Om tre veckor ungefär ska vi åka till Adis och fira hennes 1-årsdag. Kan inte fatta att det redan gått ett år sen hon föddes. Ett år sen mamma satt hemma hos oss i Linköping och drack virre och grät för att hon var så orolig. Ett år sen jag undrade varför jag mådde så himla illa hela tiden... Nu ligger det illamåendet i vårt sovrum och sover med sin rosa snuttefilt över sig :-)

God natt gott folk.

Tålamod...

Just nu sover Ebbabebba i vår säng.. Hon har gjort det ett tag, så jag har både kunnat duscha, föna håret (som jag aldrig brukar göra annars) och ätit frukost. Utan bebisskrik i bakgrunden. Det är lyx... Nu hör jag dock att hon håller på att vakna...

Har kanske kommit på vad jag ska göra i framtiden... Vad som händer nästa höst. Det känns väldigt bra måste jag säga, att ha nån plan menar jag. Tids nog får ni veta vad det är...

Ska till BVC senare idag. Ska försöka säga som det är då. Inte bara le och "jo, det är så bra så", som jag har en tendens att göra, utan verkligen berätta att jag håller på att bli galen, att tålamodet är så lågt att jag är rädd vad jag ska ta mig till, att jag avskyr att gå hemma på dagarna, att bebban bara är ledsen... Ja ni fattar... Det är så svårt att ha en liten bebis hemma, så svårt... Och när man har så lågt tålamod som jag har blir det förmodligen ännu svårare. Men vi ska klara det här, Ebbis och jag. En dag kommer jag behöva lämna henne på dagis, och då kommer jag gråta lite inombords...

Nu ska jag plocka upp min lilla sötnos innan hon blir ledsen...

King of pop

Jag hoppas Michael Jackson äntligen äntligen får lite frid nu efter att ha levt som en jagad hare i flera år... Kommer ihåg när de visade en av hans konserter på TV och jag satt i mammas och pappas säng och grät för att det var så mäktigt. Han var verkligen en av de största...

En dör, en annan föds... Lilla Ebba kom till oss den 13 juni... 3810 gram och 51 cm lång. Hon har massa mörkt hår som jag hoppas att hon får behålla och är väldigt söt. Vem säger inte så om sitt barn måntro?? Dock kom det lite som en chock hur jobbigt det är att ha en liten bebis. För att inte tala om hur jävligt det är att amma. Det gör ont, det ger upphov till stress (får hon i sig tillräckligt? hur ofta ska hon äta? hur länge ska hon äta?) och det gör en till en liten fånge i sitt eget hem. De som påstår att det är underbart mysigt att få barn hoppas jag ljuger... Jag tycker att hon ÄR underbart mysig (när hon inte skriker till kl fem på morgonen), men det är allt annat än roligt... Det blir dock lättare och lättare och tur är väl det :-)

Här kommer lite upphov till gåshud för att hedra MJ...

12 små fjuttiga dagar....

Jag är så jävla nervös. Känns som ja ska kräkas varje gång jag tänker på dessa 12 dagar. 12 dagar är ingenting, det är inte ens två veckor. Nästa måndag liksom, hör hur det låter! Hur i hela friden ska ja klara av den smärtan? Jag kommer ju hamna i nån slags psykos. Usch och fy...

(Sen att bebben kan komma nu, eller om knappt 4 veckor, det existerar inte i min värld...)

Glass glass i stora lass...

... så sa alltid min mommo.

Idag har vi varit i Söderköping och ätit lunch och glass. Det var mysigt att sitta vid Göta kanal i solen och titta på alla människor. Finns en glassrestaurang i Söderköping som heter Smultronstället som är ganska välkänt. Det var väl det som lockade mest med vår lilla utflykt :-) De har massa smarriga glasskreationer, men för att äta nån av dem fick man stå och vänta på ett bord precis som på vilken restaurang som helst, och sedan äta på restaurangen. Eftersom vi ville sitta vid kanalen och äta fick vi snällt beställa vanlig kulglass i bägare/våffla i en liten lucka i väggen, men det var gott ändå. Svartvinbärsglass med chokladbitar och citronglass med maränger, och så lite mjukglass uppe på det :-)

Jag vet inte om jag har skrivit det förut, men vi flyttar till Ulricehamn i sommar. Har fått en toppenlägenhet ganska centralt, med utsikt över sjön och allt. Vi har inte skrivit kontrakt än så jag vill inte riktigt ropa hej än, men han som äger huset säger att det är vår, så vi får väl lita på det. Ska bli ganska kul att flytta dit. Sen om jag får lappsjukan, det återstår att se.

Jag är så arg på vår löneassistent på jobbet. Hon ska fylla i bland annat min årslön på en blankett som sedan ska ligga till grund för min föräldrapenning. Jag har ju en fast månadslön varje månad, och sedan fyller jag ut den med drama och andra vik varje månad. Då säger FK att jag ska räkna ut ett snitt på det som jag tjänar utöver min fasta månadslön, och räkna in det i min årslön. Löneassistent sa dock till mig att "övertid och vik aaldrig räknas in i det". När jag sa att jag pratat med FK sa hon att "ja dem får man ju olika besked av beroende på vem man pratar med". Men jag har pratat med två olika nu på FK och båda har gett mig samma besked. Plus att på deras hemsida står det att övertid och vikariattillägg kan räknas in om det är återkommande. Nu är det ju FK som bestämmer och lönetanten kan ju inte göra egna regler tycker man, och hon sa att hon skulle ringa FK och fråga. Jag är dock rädd att hon bara kommer fråga hur man räknar ut årslönen, och får då svaret att man ska ta månadslönen x 12, vilket man ska. Men hon får ju inte glömma att fråga om mina återkommande extratimmar varje månad, vilket hon säkert gör med flit bara för att jävlas. Detta resulterar då i minst en tusenlapp mindre i månaden under ganska lång tid... Är jättenervös för att det inte ska bli rätt, och kan inte riktigt tänka på nåt annat... Till saken är den att hon är väldigt fyrkantig, omedgörlig och sur så man vill gärna inte hamna i diskussioner med henne. Fast rätt ska ju vara rätt, tycker ni inte det?

I övrigt handlar mitt liv mycket om magknip just nu. Morgon, middag, kväll (och natt). Samt det faktum att det snart bara är tre veckor tills bebisen är beräknad. Konstigt...

Sjuka jävla människor

Ingen har väl undgått det fruktansvärda mord som skett här i Linköping. Det är så hemskt, och jag tänker verkligen på hennes man och deras lilla dotter. Det är så läskigt att det räcker att vara på fel plats på fel tidpunkt, Finns liksom inga garantier för att det inte ska hända en själv. Det kunde verkligen varit jag eller du som cyklade hemåt klockan tolv på natten, och passerade den platsen... Hon gjorde det som jag alltid brukar göra, pratade i mobilen med den som väntade på henne där hemma. Men det hände ändå... Till på köpet var hon 100 meter hemifrån, ett avstånd där man brukar börja pusta ut och tänka "äntligen hemma". Det är som sagt bara så fruktansvärt. Va är det för sjuka jävla människor som går omkring bland oss i samhället? Jag bara undrar...

En grymt underskattad julkalender...

Att va söta men lika som bär va är de å ha?

Va inget fan av Trasdockorna när ja va liten, men så plötsligt idag på bussen slog det mig va klockren sången är... Därför kommer den här gott folk. Njut och sjung me så högt ni kan.

Återbesök

Va hos frisören idag igen. Svalde all nervositet i tisdags och gick in och sa att jag inte var nöjd. Sånt där är skitläskigt tycker jag... Var iaf där i dag och lade i mer ljus färg och klippte till luggen lite. Det är ff liite randigt i luggen tycker jag, men ändå bättre. Vad gäller formen förstod jag att hon inte skulle kunna åstadkomma underverk eftersom den är så kort, men det var värt ett försök. Tror dock inte att det blev så mycket bättre, hon har helt enkelt en konstig smak. Bad att hon skulle skära den snett liksom, men hon klippte den kort på en sida, så nu är den ännu mer nitti. Fast jag måste säga att hon var väldigt trevlig och hjälpsam och la ner tid på att styla mig efteråt trots att jag ju inte betalade nåt den här gången, så jag ska inte klaga för mycket :-) Luggen växer ju faktiskt ut.

I går opererades Magnus igen. Nu har de tagit bort hela (förhoppningsvis) kärlnystanet i huvudet, och synen verkar inte ha blivit sämre så jag är så glad för hans skull. Hoppas nu han slipper mer krångel med huvudet.

I morgon ska vi åka till Sthlm och Adis. Det ska bli så kul att träffa henne, Andreas säger att hon växt massor och att hon skrattar jättemycket nu. Har längtat efter faastas lilla Adis.

Undrar vad man ska äta ikväll... Detta eviga dilemma...

Det här kan va bästa låten just nu...

På begäran...

Får väl ta och skriva lite här då... Det var ju inte igår om man säger så. Sitter hemma hos Martins föräldrar i deras kök och äter godis. Fast jag måste säga att det är förhållandevis lite godis den här påsken. Och jag fick fel ägg av Martin... Ville ha dragéägg, men fick sockerägg. Katastrof! Får ta och köpa mig lite sega ägg i affären nån dag tror ja allt.

Förutom godis kretsar mitt liv just nu kring mitt misslyckade hår. Var hos frisören i torsdags och skulle bli lite vårfin. Jo, tack, nu vill jag inte ens gå ut i våren så som jag ser ut. Och jag lovar, det är fruuktansvärt. Grät efteråt, och skulle nog kunna gråta över det fortfarande om jag inte hade känt en sådan hopplös känsla, att det inte är nån idé att gråta över spilld mjölk eller vad man brukar säga. Lite tar jag ju på mig skulden, fast bara lite. Hon borde fatta bättre tycker jag... Jag som hade sparat och sparat min lugg, och äntligen var nöjd med den fick för mig att jag ville ha den lite kortare. För även om det är fint med lång lugg så blir man väldigt bekväm och kör den bakom örat hela tiden, vilket ger ett ganska tråkigt intryck liksom. Så jag ville ha kvar min snelugg, men lite kortare så att den kommer fram lite mer i pannan. Som jag har haft förut. Men hon som klippte mig fattade inte vad jag menade (jag borde ha sagt "toppa den bara") utan klippte liksom lugg, men snett. Förstår ni? Längre på ena sidan och kortare på andra, inte alls så att jag skulle kunna ha den liggande på sidan. Sa att det inte var bra, att hon skulle klippa av allt rakt så att det blev en hellugg istället. Men hon höll på att fråga om jag verkligen vågade det, och att det skulle bli för snällt eller vad hon yrade om. Jag som bara kände panik och ville därifrån övertalades att klippas som henne. En kortkort lugg, med lite längre lugg över och lång på sidan som skulle ge ett långt intryck av allt... Detta resulterade i att jag nu ser ut som 1. en transvestit med peruk, 2. som Malou von Sivers (vilket iofs är samma som 1) och 3. en person med hjälm. När jag tänker på hur lång tid det kommer att ta för luggen att växa ut igen känns det som ett hårt slag i magen, seriöst. Och när jag tänker på hur mkt jag ångrar mig att jag inte bara bad henne toppa den lite vill jag bara låsa in mig å gråta. Till råga på allt slingade jag håret också, och sa att jag absolut inte vill ha randigt hår utan bara ljusare, vilket jag fick också UTOM I LUGGEN. Jag tänkte liksom när jag satt där att hon tog lite lite i luggen, men korkad som man är sa jag inget. Så nu har jag världens fulaste nitti-lugg, som dessutom är randig. Ironiskt nog sa jag till henne att jag väldigt länge kämpat med min lugg för att jag tycker att allt hänger på luggen. Fin lugg = fint hår, ful lugg = fult hår. Och nu har jag en lugg som till och med gör att jag inte vill träffa folk. Och hela kalaset kostade 850 kr. Det hade vart så mkt mer värt att gå till tandläkaren för de pengarna, då hade jag åtminstone vart nöjd efteråt. Nu är min tanke att gå till en (förhoppningsvis) bättre frisör och färga luggen så den inte är lika randig och be dem klippa till den, vilket skulle resultera i att den blir ännu kortare, men däremot rakare och inte lika nitti. Vad tycker ni jag ska göra? Nu har jag den uppsatt, vilket den egentligen är alldeles för kort så jag måste ha tre hårspännen. Det ser inte heller klokt ut, men nu har jag fått bort den från ansiktet iaf. Fan va deprimerad jag blir.

Varmt är det här i köket. Har martins stora tröja på mig, som är tjock som jag vet inte vad. Vill ha nåt tunnare på mig, men det har jag inte.

Nu orkar jag inte skriva mer för stunden. Blev inget vidare skoj inlägg, men hoppas du är nöjd ändå Helena ;-)

Glad påsk förresten.

...

Fortfarande inget internet hemma så långt ögat når. Börjar bli tröttsamt. Är hemma hos Martins föräldrar nu, och väntar på att Martins och hans mamma ska komma hem från promenaden de är på. Då ska vi äta semlor. Varför jag inte följer med ut på promenad övergår ibland mitt förstånd, men jag tänkte försöka hinna rätta mina elevers läxförhör. Fastnade dock framför internet, vilket jag faktiskt var värd... Ska försöka gå ut en sväng sen, känner att jag behöver frisk luft. Jag får nästan en chock när jag ser mig i spegeln, är alldeles grå i ansiktet och ser ut som en vandrande våldnad. Försöker piffa upp med bronzepuder, men inget puder i världen kan få mig att vakna till liv. Ska på inflyttningsfest till Sofia ocg Filip i kväll. Ska bli väldigt kul faktiskt, jag känner mig lite svälfödd på socialt umgänge. Sen hade det ju vart snäppet bättre om man kunde supa till lite, när det är en massa människor man inte känner :-) Får en känsla av att jag och Martin kommer framstå som väldigt tråkiga... För att inte tala om hur tråkigt det är att gå på fest när man ser ut som vandrande våldnaden.

I tisdags blev Magnus opererad för sitt mystiska kärlnystan han har i huvudet. De gick in genom benet till huvudet och limmade ihop lite. Sen ska han opereras igen, redan i februari om jag inte minns fel. Jag tycker så synd om honom, och tänker på honom hela tiden. När Martin var och hälsade på honom i onsdags såg han väldigt dåligt, och visste inte om det skulle gå över, eller om han aldrig mer kommer kunna se bra. Jag ber till en gud jag inte tror på att han får sin syn tillbaka...

Jennifer messa mig igår apropå huvud. Hon skrev att hon hade jätteont plus att det dunkade. Hon har inte hört av sig idag så jag hoppas det inte var nåt läskigt...

Jag har "bara" ont i huvudet, så jag ska inte klaga. Har inget dunkande eller nån läskig operation bakom och framför mig. Och kan för guds skull se. Men det är ändå väldigt jobbigt att bara ha ont i huvudet varje dag. Barnmorskan sa att det inte var bra, och att jag skulle gå till läkaren. Det var dock inte det svaret jag var ute efter, jag ville höra att det var helt normalt och bla bla bla. Är tveksam till om jag kommer pallra mig iväg till nån läkare. Det är säkert min nacke som spökar, speciellt som jag vaknade i natt av att jag hade ont i nacken, och tänkte att jag kommer han ont i huvet när jag vaknar. Och mycket riktigt... Men blir det värre får jag väl ändå kolla upp det...

Var och klippte mig i går. Har nu även luggen liggandes åt andra hållet. Tycker det ser ganska konsigt ut om ja ska va ärlig.

Nu ska jag rätta läxförhör. Mat och hälsa är temat... Ni kommer väl ihåg matcirkeln och tallriksmodellen? Fast tillriksmodellen har fått en hel del kritik på sistone, så jag gör en liten parentes runt den när jag går igenom den med eleverna. Förhoppningsvis kan de sedan ta ställning till den själva. Tjoflöjt!

Teliabajs

Sitter på jobbet och kollar på nätet. Facebook, bloggar... Lika med sånt man inte "får". Men vad gör man när man inte har internet hemma längre. Telia är inte riktigt kloka. När vi flyttade hit ville vi även flytta vår telefon och bredband, vilket Telia sa skulle gå bra när vi pratade med dem. Telefonen gick bra, men efter några dar ringde Telia och sa att det inte gick att flytta bredbandet för att det redan fanns ett bredband på den nya adressen. Och mycket riktigt så fanns det det, så vi kontaktade de som bott där innan och sa att de måste säga upp sitt bredband. Det här var i slutet av augusti. Sedan dess har vi haft bredband, och vi har betalat 199 kr till Telia varje månad. Så plötsligt i torsdags hade vi inte internet längre, och när Martin ringde Telia sa de att vårt bredband fortfarade låg på vår gamla adress. Det hade alltså inte gått att flytta. Till saken hör att när vi skulle flytta det i augusti hade de ett erbjudande att man fick flytta allt gratis om man band sig ett år, vilket vi gjorde. Nu har vi hamnat i den märkliga situationen att vi är bundna ett år OCH om vi vill ha bredbandet till där vi bor nu måste vi dessutom betala flyttavgift. På konflikthanteringen skulle Lillian kalla det här en förlora-förlora-situation. Vi har alltså bundit oss ett år, men måste ändå betala flyttavgift om vi ska få bredband. Vi kan alltså inte säga fuck you Telia, och skaffa ett nytt, för vi måste ändå betala 199 kr i månaden fram till september. De är inte rktigt kloka i huvudet. Om de sa att det skulle gå att flytta det får man ju lita på det... Så nu vet vi inte när vi kommer få internet igen. I september?

Till råga på allt är csn helt mongo. Fick brev från dem förra veckan där det står att jag endast behöver betala 2000 kronor det här året på grund av att jag studerar. Eh... va?? Sedan står det att om jag avslutar studierna eller slutar ta studiestöd ska jag meddela detta. Annars åker jag på att betala hela det här årets belopp nästa år, plus det årets plus en straffavgift på 6 % på det här årets egentliga summa. Då undrar jag, vet de inte vem de betalar ut studiestöd till? Jag ringde iaf till dem och förklarade ela situationen, och hon jag pratade med var mycket trevlig. So far so good. Men sen idag fick jag ett meddelande från csn på mailen där det står att beslutet om min studiestödsansökan är färdig, och att jag kan logga in på deras sida för att se beslutet. Jag förstår inte riktigt vad de håller på med? Det enda jag har gjort är att när jag tänkte börja plugga i höstas kryssade jag i en ruta att om jag blir antagen vill jag ha studiestöd från csn. Hade jag vetat att det skulle sätta hela bollen i rullning skulle jag aldrig kryssa i den rutan. Jag tror att csn och Telia har gått ihop sig mot mig. Det enda jag hoppas är att det helt plötsligt inte står i csn`s papper att jag fått studiestöd förra terminen. För då ryker ju möjligheten att plugga ytterligare ett år i framtiden, om jag vill det. Men så kan det väl inte bli? Som sagt, de måste väl veta vem de betalar ut pengar till åtminstone? Eller?

Jag hade en tävling idag med mina femmor. Den som gjorde den finaste smörgåsen, och lyckades få med allt från matcirkeln på den skulle få ett pris. De ansträngde sig väldigt mycket en del. Två fck pris. Ett tuggummi... Undrar vad det kallas? Mutedagogik?

Jävla skitsöndagar

Söndagar är verkligen så tråkiga. Det är stört omöjligt att göra nåt vettigt av den dagen. Varför vet jag inte, det bara inte går. Man är dömd att sitta i soffan med otvättat hår och se på repriser av Körslaget, Let´s dance och annan skit. Är så trött nu så jag knappt kan hålla ögonen öppna, och det är bara för att dagen har varit seg och grå. Ska packa ner julsakerna, men inte ens det orkar jag. Ska även diska och laga mat, vilket känns som ett stort skämt när jag inte ens orkar gå på toaletten.

Det finns säkert folk där ute som tycker om söndagar, som går långa härliga promenader och är allmänt produktiva. Jag tillhör dock inte dem...

Pratade med bror min idag. Han hade fått massa beröm för sin B-uppsats under opponeringen. Läraren hade till och med sagt att hon ser fram emot att läsa hans C-uppsats. Jag blev så himla glad för hans skull! Jag vet hur mkt han har våndats över den, och verkligen fått oss att tro att den är skit. Han tror att allt han gör är jättedåligt, sen visar det sig att min lilla bror har gjort det så bra ändå. Jag är stolt över honom.

Fem veckor till sportlovet, fem veckor till sportlovet, fem veckor till sportlovet...

Idag är det kallt

Vi va ute och gick en stund förut. Hade frost runt munnen när jag kom in. Då är det kallt må jag säga. Sen drack vi varm choklad, det va det bästa med hela promenaden.

Annars sitter jag bara och planerar dramalektioner idag. Har en ny grupp nior på fredag, och så mina gamla vanliga jobbiga sjuor. Just nu känns det dock lite bättre då jag tror jag har kommit på vad jag ska hitta på den här dramaperioden. Sjuorna tänker jag inte lägga ner min själ i, speciellt som halva gruppens mentor gav mig rådet att inte lägga så mkt som 4 minuter ens på planering till dem, men den nya gruppen nior verkar vettiga så de lektionerna vill jag ska funka. Har fått låna en bok av Linda som heter Visst vågar du! och som handlar om hur man stärker elevernas självförtroende i att tala inför andra. Boken är uppdelad i 10 kapitel, bla fantasi, röst, kroppsspråk och improvisation, och min tanke är att helt enkelt ta ett kapitel per lektion. Börja med fantasi och sedan fortsätta med resterande arbetsområden. Hoppas inte eleverna tycker det är för lite drama, men många av övningarna är enligt mig rena dramaövningar, så förhoppningsvis reflekterar de inte ens över det. Jag kan iaf motivera för mig själv varför jag gör det, och det har jag haft så svårt med de tidigare dramalektionerna, att motivera för mig själv varför jag gör som jag gör. Drama handlar ju om att våga tala inför andra, våga göra bort sig, kunna lyssna, tolka andra personer osv. Så jag tror att det skulle kunna bli bra. Sedan kan man hoppas att eleverna väljer drama igen så att de kan tillämpa det som de förhoppningsvis lärt sig på mer "avancerade" dramaövningar/teaterövningar. Känner att jag kanske får planera utifrån att de väljer drama igen, för att det ska bli bra. Sen om de inte gör det, ja då blir det så.... Det svåra är om några väljer det igen men att det dessutom kommer nya till gruppen. Då kan man inte fortsätta där man var.

Hoppas ni som läser det här hade en bra nyårsafton. Vi hade det bra, om än väldigt lugnt. Eller på dagen skulle Andreas prompt till Åhlens, då var det INTE lugnt. Halva Sthlm hade sökt sig till Åhlens den dagen. På kvällen lyckades vi iaf knåpa ihop väldigt god mat. Synd bara att Ada valde att få sitt kvällsliga utbrott just när vi skulle äta. Efter maten var klockan nästan tolv redan, så efter lite telefonprat med Jennifer och mamma gick vi iväg till en fotbollsplan för att träffa en kompis till Andreas och fira in det nya året. Kompisens flickväns son hade en påse raketer så Andreas va väldigt nöjd när han fick springa och skjuta och smälla. Jag, Hege och Martin stod på behörigt avstånd, ändå höll vi på att få en raket på oss... Tur att den inte träffade vagnen, vilket var väldigt nära. Sen följde vi med dem hem, där Andreas fortsatte med raketskjutandet medan vi andra satt och var trötta i soffan. Nyårsdagen tillbringades hemma hos Marianne och pappa, något som ingen var riktigt sugen på. Trötta och jävliga som vi var...

Nu är det då nytt år... 2009... Förhoppningsvis kommer det hända stora saker det här året, men vad vill jag inte skriva än... Sedan har jag som nyårslöfte att bli en bättre lärare, nu när nyhetens behag har lagt sig. Ska försöka planera lektionerna mer ingående, läsa på innan vad eleverna ska lära sig och inte bara stå med boken i handen och läsa innantill (ja jag vet, det är fruktansvärt). Nästa prov ska en stor del av eleverna ha VG på, det ska jag kämpa för. Sen finns det ju elever där det inte finns nåt hopp alls :-)

Nu ska jag drama vidare.