Val

jag hatar val. känns som att jag ska sprängas inifrån för att jag inte vet vad jag vill. ska jag ta mitt sista studiemedelsår för att läsa till förskollärare? vill jag verkligen det? hur ska jag veta om jag på riktigt vill bli det, eller om jag gör det för att det är ett enkelt sätt att få jobb? hade jag haft en vettig lärarexamen annars hade det inte vart nåt att fundera på. då hade jag läst till förskollärare, och sökt andra jobb på högstadiet (för det är ju där jag helst vill jobba). men nu har jag ju ingen vettig examen. ska jag inse sanningen kommer jag ju aldrig hitta ett fast heltidsjobb i bara svenska. and it´s killing me. därför borde jag ju kanske använda mitt sista pluggår till att läsa svenska som andraspråk, som sedan kanske kan ge mig ett kombinerat svenska/svenska som andra språk-jobb i de senare skolåren. känns dock så lockande att läsa något som förmodligen kommer att ge jobb. tänk om jag läser svenska som andraspråk, och ändå inte får något jobb? jag menar, de jobben växer ju inte heller på träd. läser jag till förskollärare kan jag ju sedan läsa sas på halvfart, någon gång senare i livet... VARFÖR VARFÖR har jag mixtrat ihop en sådan crappy utbildning?? kunde jag inte göra som vanligt folk, och läsa typ svenska/SO, eller engelska, eller vad som helst. så att jag iallafall kunde hitta jobb att söka. då kunde jag lalla runt ett år och läsa till förskollärare, och samtidigt söka andra jobb. jag blir verkligen så ledsen när jag tänker på att jag kommer att ha läst sex år, för att sedan sluta som förskollärare. jag vet ju att jag kommer fastna i det då, kommer inte kunna eller ens våga söka andra jobb sen. då kunde jag liksom läst tre och ett halvt år från början... jag hatar det här. alla dessa val. ska jag läsa till förskollärare eller läsa svenska som andraspeåk, och hoppas att det leder till jobb. eller vill jag kanske jobba på förskola? barn kan ju va helt underbara, och de ger en väldigt mycket tillbaka. och vad mycket kul jag kommer få uppleva. fast... det är ju på de senare åren jag vill va. jag vill ju jobbba med ungdomar. fan... jag skulle ha trotsat min skräck och läst till barnmorska. tror att jag har fått en liten livskris. mina dagar går åt till att sitta å älta fram och tillbaka, hur jag ska göra. martin orkar inte lyssna mer på mitt velande. VAD SKA JAG GÖRA? KAN NÅN BESTÄMMA ÅT MIG!?