Tålamod...

Just nu sover Ebbabebba i vår säng.. Hon har gjort det ett tag, så jag har både kunnat duscha, föna håret (som jag aldrig brukar göra annars) och ätit frukost. Utan bebisskrik i bakgrunden. Det är lyx... Nu hör jag dock att hon håller på att vakna...

Har kanske kommit på vad jag ska göra i framtiden... Vad som händer nästa höst. Det känns väldigt bra måste jag säga, att ha nån plan menar jag. Tids nog får ni veta vad det är...

Ska till BVC senare idag. Ska försöka säga som det är då. Inte bara le och "jo, det är så bra så", som jag har en tendens att göra, utan verkligen berätta att jag håller på att bli galen, att tålamodet är så lågt att jag är rädd vad jag ska ta mig till, att jag avskyr att gå hemma på dagarna, att bebban bara är ledsen... Ja ni fattar... Det är så svårt att ha en liten bebis hemma, så svårt... Och när man har så lågt tålamod som jag har blir det förmodligen ännu svårare. Men vi ska klara det här, Ebbis och jag. En dag kommer jag behöva lämna henne på dagis, och då kommer jag gråta lite inombords...

Nu ska jag plocka upp min lilla sötnos innan hon blir ledsen...