Busschaufförer

Vet ni vad? Jag tycker vi ska hylla gnället. Det totalt meningslösa typiskt svenska gnället. Det är så skönt att klaga och gnälla på saker som man inte kan göra ett piss åt. Som vädret och dylikt. Det är ett tecken på att man lever ett liv, där man är någolunda lycklig och frisk. En dödssjuk person, eller någon som bor i mörkret klagar väl inte över vädret? Ser den personen överhuvudtaget att det finns ett väder? Det som man ibland läser eller hör personer som tidigare varit sjuka säga, att de inte längre klagar över småsaker för att de tycker det är slöseri med livet, förstår jag inte riktigt. Eller jo, det kanske jag gör på ett sätt, men ändå... Tänk att kunna gå runt en hel dag och bara gnälla gnälla över vädret, då kan man inte ha så mycket mer problem i livet. Observera att det här gäller banala saker, och inte saker man faktiskt kan ändra. Personer som klagar över saker, som de faktiskt kan försöka göra något åt, de tillhör en egen kategori. Även personer som drar ner andra med sitt gnäll, som ALDRIG kan vara nöjda med nåt. Men vi vanliga svensson-gnällare, vi kan fortsätta tycker jag.

Till en annan sak... Är ni med i min "hälsa på busschauffören-kampanj"? Alla dessa människor som går upp på bussen utan så mycket som en blick på den stackars busschauffören som har ett så stort ansvar för våra liv, är hemska människor. Gudarna ska veta att inte alla chaufförer är trevliga och hälsar på oss passagerare, men de allra flesta är faktiskt det. De allra flesta blir glada av ett hej. Kanske till och med ett litet god morgon. Nästa gång du åker buss, le mot den person som kör och säg hej. Lova?

Nu har jag bestämt mig, För sent för Edelweiss ÄR Håkans bästa album sedan Känn ingen sorg... Jag är kär i hela skivan, och blir ännu mer kär i honom när jag hör låtar som För sent för edelweiss och Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Som för övrigt är en helt underbar låttitel.

Tack för mig. *Bockar*