Avskyr att komma på rubriker på mina inlägg

Lyssna på det här gott folk. Om en familj väljer ekologiska alternativ på dessa varor:

mjölk
fil
musli
knäckebröd
mjöl
havregryn
ägg
bananer
potatis
kaffe
morötter

blir matkostnaden 300 kr mer i månaden. TREHUNDRA! (Källa: Konumentverket) Att välja bort ekologiskt på grund av den ökade kostnaden håller alltså inte. Vidare kan jag meddela er att om 25 hushåll väljer ekologiska alternativ på ovan listade varor får 3 kor och 28 hönor leva ekologiskt, vilket innebär att de får äta ekofoder samt att de får utlopp för sina naturliga beteenden. Vidare skulle 17 kg kemiska bekämpningsmedel inte behöva spridas på våra åkrar, 570 kg handelsgödsel inte behöva användas och nära 6 hektar mark skulle kunna ställas om till ekoodling.

Jag tycker det är rätt tänkvärd fakta, som vi alla bör ha i åtanke när vi går där i affären och av ren vana väljer icke ekologiska varor.

Apropå det så hörde jag nån för ett tag sen som sa att ICA:s ekologiska kakao kostar hela 5 kronor mer än vanligt kakao, vilket den personen mer eller mindre menade är skandal. Men snälla, hur ofta behöver man köpa kakao? Så vida du inte dagligen äter kakao direkt ur förpackningen märks det inte ens att det kakao du köper är fem kronor dyrare. Och äter du kakao direkt ur förpackningen tycker jag nog att du gott kan betala de extra fem kronorna, för då är du en rätt äcklig människa.

Busschaufförer

Vet ni vad? Jag tycker vi ska hylla gnället. Det totalt meningslösa typiskt svenska gnället. Det är så skönt att klaga och gnälla på saker som man inte kan göra ett piss åt. Som vädret och dylikt. Det är ett tecken på att man lever ett liv, där man är någolunda lycklig och frisk. En dödssjuk person, eller någon som bor i mörkret klagar väl inte över vädret? Ser den personen överhuvudtaget att det finns ett väder? Det som man ibland läser eller hör personer som tidigare varit sjuka säga, att de inte längre klagar över småsaker för att de tycker det är slöseri med livet, förstår jag inte riktigt. Eller jo, det kanske jag gör på ett sätt, men ändå... Tänk att kunna gå runt en hel dag och bara gnälla gnälla över vädret, då kan man inte ha så mycket mer problem i livet. Observera att det här gäller banala saker, och inte saker man faktiskt kan ändra. Personer som klagar över saker, som de faktiskt kan försöka göra något åt, de tillhör en egen kategori. Även personer som drar ner andra med sitt gnäll, som ALDRIG kan vara nöjda med nåt. Men vi vanliga svensson-gnällare, vi kan fortsätta tycker jag.

Till en annan sak... Är ni med i min "hälsa på busschauffören-kampanj"? Alla dessa människor som går upp på bussen utan så mycket som en blick på den stackars busschauffören som har ett så stort ansvar för våra liv, är hemska människor. Gudarna ska veta att inte alla chaufförer är trevliga och hälsar på oss passagerare, men de allra flesta är faktiskt det. De allra flesta blir glada av ett hej. Kanske till och med ett litet god morgon. Nästa gång du åker buss, le mot den person som kör och säg hej. Lova?

Nu har jag bestämt mig, För sent för Edelweiss ÄR Håkans bästa album sedan Känn ingen sorg... Jag är kär i hela skivan, och blir ännu mer kär i honom när jag hör låtar som För sent för edelweiss och Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din. Som för övrigt är en helt underbar låttitel.

Tack för mig. *Bockar*

Blondinbella

Nu har jag varit en vecka på mitt nya jobb (förskola om jag inte skrivit det innan). Milt uttryckt har det varit en ganska jobbig vecka... Gått till klockan sju två dagar pga möten, och en av dessa dagar började jag kl sex. Var den dagen hemifrån 15 timmar... Samma dag var min arbetskompis hemma med sjukt barn, så jag var tillsammans med en tjej från vikarieförmedlingen. Hon var toppen, men ni kan ju tänka er hur barngruppen blir med två lärare som knappt kan allas namn. Rörigt är en stark underdrift... Kände mig också lite orättvist behandlad av en annan från personalgruppen när jag fick känslan av att det var mitt fel att det var så rörigt. Såå lätt är det inte att vara själv med en vikarie i en barngrupp, när man bara varit däri tre dagar innan. Att jag tog beslutet att ta med våra barn in i ett rum och sjunga sånger tyckte jag också var bra, men ändå kändes det som att jag blev kritiserad för hur de andra barnen hade betett sig medan vi var inne och sjöng. Ville försvara mig och säga att jag varit inne i ett rum 50 min och sjungit, men kände det som att jag skyllde ifrån mig då. Får försöka tänka att det säkert inte var hennes mening att kritisera mig, att det var min tolkning. Hörde någonstans att ordet bemötande är ett missvisande ord, då man aldrig kan bemöta en person på rätt sätt, eftersom den andra personen kan tolka mitt bemötande hur den vill, lika med helt fel. Nåt sånt var det, lät bättre när jag hörde det.

Var tvungen att gå in på den mytomspunna Blondinbellas blogg och kolla vad det är för filur. Läste bara lite kort, och tänker inte uttala mig om henne som förebild för unga tjejer. Det jag däremot tänker ta upp är alla som lämnar kommentarer till hennes inlägg, och skriver saker som "det ser ju ut som att du har hängbröst", "din svettiga hora" osv. Herre gud säger jag bara. Blondinbellas blogg verkar (det lilla jag läste) vara tämligen innehållslös och ointressant, och att hon är förebild för unga tjejer är väl egentligen inte värre än att unga tjejer ser upp till Lindsey Lohan och järngänget over there. Men att bemöda sig om att gå in och lämna kommentarer som din svettiga hora på hennes blogg, det är väl ändå att sjunka lågt? Låt bruden skriva vad hon vill, och hålla på med vad hon vill. Tjänar hon pengar på sin blogg, så låt henne göra det. Hon verkar ha lite dålig koll på hur den verkliga världen ser ut, och tjänar pengar på att skriva oitressanta inlägg om hur det är att vara 17 år i en värld där de flesta 17-åringar inte rör sig. Men inte ska vi väl behöva kalla henne för svettig hora för det? Hon är ju bara en liten fis i rymden...

Inte trodde jag för allt i världen att jag skulle skriva om Blondinbella i min blogg :-)

Monday

PÅ måndag börjar jag mitt nya jobb som (obehörig) förskollärare. Spännande känns det. Det är egentligen en fast anställning, men eftersom jag inte är förskollärare kan jag bara få vikariat. Folk frågar mig hur länge, men jag har faktiskt ingen aning. Inte vet jag vad jag får i lön heller. Jag vet ingenting ja :-) Men allt det där visar sig på måndag antar jag.

Det är verkligen blandade känslor inför att börja nytt jobb. Det är kul, och som sagt, spännande, men också lite läskigt och jobbigt innan man kommit in i det. Hatar känslan av ansvar utan kontroll (som kloka Karin uttryckte det). Samtidigt är det en härlig känsla när man börjar få in rutinerna på ett jobb som är nytt, och när man plötsligt känner att man har full koll, och att allt flyter på. Håll tummarna att det sker tidigare än vad jag tror :-)

Nu ska ja snart se Greys Anatomy (om det ff går vill säga). Såg 27 dresses när jag och Karin va i Sthlm (för övrigt en jättekul resa), och hon den blonda från GA är med i den. Ni vet hon som även är med i På smällen. 27 dresses var egentligen urtöntig, men de charmiga skådespelarna räddade den, speciellt hon blonda tjejen.

Vår

Och så plötsligt återvände våren till mig...

Varför

Kan det aldrig bli som man vill? Det är så tråkigt. Ger snart upp. Lägger mig ner och tackar för mig.

Du luktar ILLA. För att citera vår kära Zlatan.

I går var det vår. Då kände jag hur all världens lycka fyllde mig. I dag är det fortfarande vår. Men all världens lycka är som bortblåst...