Som i går...

När jag läser min blogg från förra advent känns det inte alls så länge sen. Åren går verkligen bara fortare och fortare. Tänk när man var liten och tyckte en timme var huur lång som helst. Det hände till och med att man gick hem till en kompis för att leka en hel timme. Idag känns det som att det tar en timme bara för att gå ut och hämta posten.

Jag är förvånad över mig själv att jag får så lite gjort med tanke på hur mycket tid jag lägger på att plugga. När jag pratade me mamma sa hon "ja men du prioriterar ju säkert andra saker också", när jag beklagade mig över hur mkt jag har kvar. Pyttsan! Jag tillåter mig inte ens att stanna upp för att äta. Jag frågar mig själva samma sak som jag frågat mig själv tusen gånger, VARFÖR började jag inte skriva på uppsatsen tidigare? VARFÖR? Fast... Jag har faktiskt skrivit näästan hela min bakgrund så lite framåt går det nu. Med lite envishet och jävlar anamma kanske jag hinner klart ändå. Trots att jag bärjar jobba heltid nästa måndag.

Idag ska jag å Martin åka till A6. På en fredag eftermiddag innan advent... Vi ska även försöka oss på systemet. Uppenbarligen går vi och bär på en dödslängtan båda två... Ska köpa lite julmyssaker och mat för i morgon kommer Karin, Andreas och Jonas på glögg och nån slags middag. Får se vad man kan komma på att laga...

Har köpt massa julklappar redan. Massa pengar som jag egentligen inte har. Till mamma har det än så länge blivit en dvd-box, till pappa en dvd-box, till bror en bok, till syster en tröja och ett halsband och till Martin... Nä, säger jag inte. :-)

Det är kul med jul... Och julklappar... Kommer nog aldrig komma från det. Nej, nu måste jag ta å skriva lite.

Ha en trevlig advent alla ni där ute.

Hujeda mig

Det är nu en vecka sen jag skrev senast och här sitter jag... Fortfarande inte färdig med mina transkriberingar, inte skrivit nåt på bakgrunden och nu är det cirka en vecka kvar... Jag får nog känna mig besegrad...

I går va jag och Karin på after work. Va där halv sex å va hemma kl 3... Vi hade väldigt kul.

Säger bara det... Hujeda mig

Det va länge sen ju...

Åh gud va gott det är med jorgubb/smultronyoughurt och rice krispies. Det blir nästan bara godare och godare för varje morgon jag äter det. Vad säger GI-metoden om det? Hm...

Det va länge sen jag skrev nu. Har hunnit bli 30 sen sist. 30... Fick frågan hur gammal jag är för några dagar sen och när jag hörde mig själv svara 30 trodde jag knappt det var sant. Snart är man ju inte ens ung längre!! Skrämmande tanke. Fast det förstås... Ung får man faktiskt va hur länge man vill. Å me tanke på att jag just börjat äta rice krispies till frukost kan man ju diskutera saken...

Jag har kommit in i nån slags julstämning redan. Jag längtar så tills man får sätta upp all pynt och dricka glögg. I år har jag till och med köpt julgardiner för första gången. Hm... Kanske börjar åldern knacka på dörren iallafall? Samtidigt känner jag mig lite kluven. Lika mycket som jag längtar till advent, lika mycket önskar jag att tiden bara kunde frysas ett tag och att det kunde va 17:e november ett tag till. Känner mig så stressad över uppsatsen som snart ska va klar. Jag har nu två veckor på mig att skriva ihop ett första utkast. Två veckor är inte lång tid... En sak är iallafall säker. Jag har lagt ner alla planer på att den ska bli bra. Nu vill jag bara att den ska bli färdig. Det är det enda kravet jag har. I min planering måste jag göra färdigt alla transbriberingar nu i helgen så jag kan skriva inledning, bakgrund och metod nästa vecka. För att veckan därpå ta mig an resultatet. Diskussionen sparar vi lite tror jag... Ja ska ju inte upp me den förrän i januari för guds skull. Ändå känner jag att idag är helt fel dag att sitta me uppsatsen. Jag vill ut och åka, handla, se världen! Jag antar att det inte är sista gången som min planering spricker så det är lika bra att vänja sig.

Jag och Karin kom på nya sketcher på samma tema som hejaklacken i Hipp Hipp i går. Tänk er en bil som i full fart kör i fel färdriktning på en hårt trafikerad väg. I baksätet sitter klacken: "Ohhh, chansa! Oh oh oh, chansa, oh oh oh!" Nästa scen, en berusad person som vilnglar ut till sin bil, tittar på bilnycklarna och kliar sig i huvet. Samma klack dyker upp "Ohh, chansa!" Nästa scen... Man stående i badkaret med hårfön i handen. Kliar sig i huvet och tittar på den. Klacken igen, "Ohh, chansa!" Alldeles fruktansvärt och absolut inget att skoja om såna saker. Men ack så kul ändå... Mer hemska saker som man kan skoja om tas tacksamt emot.

Ni märker att ja har idétorka här va? Men hellre kvanitet än kvalitet är min nya melodi när det gäller min blogg.

Tjo!