Bajs

Vissa dagar suger verkligen. Den här dagen är en sådan... Jag har haft ont i huvudet hur många dagar som helst, och det visar inget tecken på att sluta göra ont. Känns väldigt konstigt, och skapar ett lätt illamående hela tiden. Martin är ledsen över matten hela tiden, och det som jag börjat planera verkar inte bli av.

Allt suger.

Förskollärare. Kan de va nåt?

Har så smått börjat kolla upp vilka möjligheter det finns att ta ut dubbel examen. Det stora behovet av förskollärare kommer ju att hålla i sig, och det är så enormt trist att gå rakt ut i arbetslöshet... Arbeta på förskola fram tills det ljusnar för senarelärare, det skulle jag nog kunna tänka mig. Anmäler man sig till vikariepoolen är det ju ändå på förskolan man kommer att hamna. Jag tycker ju verkligen inte om barn, men det kanske inte gör nåt? Det finns så mkt här i livet som man inte tycker om, som man måste göra ändå. Hur kul är det att borsta tänderna till exempel?

Irriterad

De skulle ringa senast innan helgen sa de, och ändå har de ff inte ringt. Jag tycker det är så dålig stil. Blir fan förbannad. Va då? Är det meningen att jag ska fatta själv att jag inte fick jobbet? Visst, de funkar ju, men man vill ändå ha ett SVAR!

Som vanligt... FUCK!

Hur kunde jag glömma???

Har ff inte kommit ut i den friska luften. Sitter istället och läser gamla blogginlägg. Jag förstår inte hur jag kunnat glömma bort kombinationen jordgubb/smultron-yoghurt och rice krispies!? Det är ju så gott, och så hade jag helt enkelt raderat det från mitt minne. Måste till en riktig affär idag, inte nån jävla Netto. Måste ha nu!!

lördag

Jag älskar helger. Gick upp tidigt idag, och har suttit här i soffan sedan dess. Nyhetsmorgon surrar i bakgrunden, och jag har äntligen börjat läsa Räddaren i nöden. Tycker om den så här långt... Har beställt boken Håkan Hellström - texter om ett popfenomen, samt en miniprenumeration av Sonic. Även tre skivor har det blivit - Håkan, Hästpojken och Pascal. Ser mycket fram emot samtliga leveranser.

Som ni kanske förstått gick det inte så bra på intervjun i onsdags. En känsla jag hade när jag gick därifrån, och ju mer jag tänker på det, desto sämre gick det. Fick knappt några frågor alls om mig själv, så de få stunderna då jag hade chans att göra det försökte jag ge en så personlig och "bra" bild av mig själv. Vilket så här i efterhand var dömt att misslyckas... Arbetet verkade rätt krävande också. Fritidsassistent... Spela spel, laga mellanmål, göra utflykter, kontakt med föräldrar... OCH allt administrativt som ingår på ett fritids, så som budget, anmälningar till div. aktivitetet, inköp osv osv. Men det hade onekligen varit lärorikt och utmanande. De skulle ringa så fort som möjligt sa de, så att jag inte skulle behöva gå och vänta. Så fort som möjligt innebar innan helgen, kanske till och med innan fredagen. Och idag är det lördag... Ska vi vara realistiska prioriterar de ju inte att ringa den som INTE fick jobbet först. Finns ju ingen anledning till att de inte skulle ringt innan helgen och berättat att jag fick jobbet, om så var fallet. Förstår dock inte varför de inte ringt alls. Kanske har de glömt bort att jag var där?? Skulle jag ha fått det, hade det inneburit att jag förmodligen skulle behöva jobba hela sommaren. Ingen Gotland alltså... Så egentligen är jag inte så ledsen över att jag inte fick det. Har egentligen inte så mkt erfarenhet av personer med utvecklingsstörning heller, när jag tänker efter. Iaf inte av autism, och liknande funktionshinder... Det som är tråkigt är ju det faktum att man blev bortvald liksom.

Sökte ju ett annat jobb också, som elevassistent på särskolan. Fick ett brev i onsdags där det stod att de planerar att börja med intervjuer inom kort. Och med tanke på att de ännu inte ringt lutar det nog åt att jag inte ens blev kallad till intervju. Känns kanske ännu tråkigare, än att jag inte fick det andra jobbet... Tröstar mig med att det förmodligen beror på att de söker en banrskötare eller liknande, så jag är egentligen kanske överkvalificerad för jobbet.

Tänkte egentligen gå ut och gå tidigt idag, men nu är klockan redan elva snart. Orkar egentligen inte bege mig ut, men jag känner att jag måste. Får ha affären som ett mål.

I kväll ska vi hem till Linda och Magnus och umgås eftersom Linda har fyllt år. Ska bli väldigt trevligt.

Tjing

?

Tror vi att det gick bra?? Nej, det tror vi inte...

Vår

Är det bra att våren redan kommit? Jag vet inte... Känns som att årstiderna börjat fucka till det ordentligt. Aldrig varit en så tidig vår som nu hörde jag på TV i morse. Visst välkomnar jag solen, och värme. Men jag vill ha det som när man var liten. En riktig kall vinter, med snö (kanske var det inte så mkt snö som jag minns?), och en varm sommar med bad och sol. Jag antar att det inte finns något samband mellan varm vinter och kall sommar, men ändå känns det som att det är så det kommer se ut i framtiden. Regn året om... Då flyttar jag...

Är nervös inför i morgon. Vill ju så gärna... Tror jag...

Var å tränade på friskis i går. Först crossmaskinen (vet inte riktigt vad en heter), sen löpbandet (som jag gick på ska tilläggas). I dag ska jag nog gå på ett pass. Ibland känns det meningslöst, hoppa å skutta till Markoolio. Men samtidigt kan det va kul me variation. Stod en man på löpbandet bredvid mitt i går, och herregud vad han sprang. Hela lokalen nästan gungade av hans steg. Läskigt var det, det hade räckt med ett felsteg så hade han ramlat och seriöst slagit ihjäl sig. Säkert hade han ramlat på mig också, och även slagit ihjäl mig i fallet. Tycker folk ska lugna ner sig. Gå ut och spring i naturen om du ska försöka spränga ljudvallen.

Jag måste faktiskt börja ta tag i min uppsats. Igen... Har ju fått en rätt så bra (om än petig) examinator nu, till skillnad från Roland. Är rädd att om jag inte går upp nu, får jag Roland igen. Hemsk tanke. Hör hemska historier om folk som börjat gråta under opponeringen. Pratade även med en, vars handledare hade stormat ut under opponeringen med orden "jag tänker aldrig mer samarbeta med HLK". Allt på grund av vår kära Rolle. Han hade vart ännu läskigare i 100 km/h på det där löpbandet.

Gud vad jag blajjar känner jag.

Jag stör mig. Stör mig så mkt att jag börjar ana att det är väldigt osunt...

Ulf Lundell

Det var en väldigt fin begravning i fredags. Kyrkan låg i östra Haninge, mitt ute i landsbygden, med åkrar så långt ögat nådde. Och solen sken mer än vad jag kanske sett den skina i år. I kyrkan spelades tre låtar av Lundell, varav en från cd-skiva. Som avslutning sjöngs Öppna landskap. Så vackert så vackert... Och prästens ord var väldigt fina, så som det alltid är. Men de var verkligen så träffande och sanna. Min farbror var en väldigt positiv människa, som fick alla runt om honom att växa. Varje gång man träffade honom kramade han om en och visade att han faktiskt blev väldigt glad av att träffa en. Även då han var trött av sin sjukdom. Min bror berättade om när pappa satt hos Leffe när han inte hade så långt kvar. Leffe sov, men när han vaknade såg han på pappa, tog fram sin lilla dator och skrev "har du verkligen inget bättre för dig än att sitta här", med ett litet leende. Alla som talade under begravningen vittnade om hans positivitet ända in i döden. Och det verkligen så min farbror var.

Det som var mest jobbigt var att se min kusin Christopher i kyrkan. Han grät väldigt mkt, och det var svårt att se honom framme vid kistan när han skulle säga hej då. Jag trodde nog inte att jag skulle gråta så mkt som jag gjorde. Och min lilla bror grät så mkt att han hulkade till... Ja, det var en sorglig, men fin dag.

Ödets ironi...

En stund efter att jag skrivit mitt inlägg ringde de från stället där jag sökt fritidsassistentjobbet, och sa att ja är välkommen på arbetsintervju nästa vecka. Nu behöver det ju inte betyda att jag får det, men jag är jätteglad över att jag iaf får komma på intervju! I´m back in the game.

I give up

I dag ska jag åka till Sthlm för begravning. Vet inte vad jag förfasar mig mest över, själva begravningen eller sovmöjligheterna hos min bror. Sist vi var där fick Martin äran att sova på en tunn madrass på golvet, med ett lakan på sig som täcke. Han frös och hade ont i hela kroppen efter den pärsen. Och nu är det min tur att få testa den berömda madrassen... Burr säger jag bara...

Har sökt två jobb. Ett vik. på ett år samt ett tills vidare. Känns minst sagt rätt hopplöst då det inte verkar som att jag ens får komma på intervju på det jobbet där ansökningstiden gått ut. Jag anser att jag är kvalificerad för det, och ändå kommer man inte så långt som till en intervju. Hur stor chans är det då att få jobb? Det andra jobbet, som elevassistent i särskolan (det första var fritidsassistent), där går ansökningstiden ut på måndag, men i ärlighetens namn hyser jag inga hopp om det heller. Min stora fråga är då, vad ska jag göra i höst om jag inte får nåt jobb? Ringer man till soc då? Eller ställer man sig på E4:an i sin allra kortaste kjol och ser glad ut? Ja, jag vet i fan. Kanske kan man få uppskov med hyran i si så där 5 år? När jag tänker på att jag ska betala csn i höst, och kanske inte ens har pengar så att jag kan äta, är det fan inte nära till gråten. Snälla Gud, om du hör mig nu. Se till att jag får ett jobb!! I´ll do anything!

Har hittat ett jobb till hösten. Lärare på en nystartad skola i... Kristianstad. Vill man flytta till Kristianstad? I don´t think so. Inte nog med att det låter som en av Sveriges tråkigaste städer, det ligger i Skåne också. Jag är allergisk mot Skåne, iaf som boplats. Jag får utslag över hela kroppen, och en förfärlig hosta... Men söka kan man ju alltid. Det är ju inte så att det kommer leda nån vart ändå...

Vad har mer hänt då? Hm... Inte mycket. Inte nåt om ja tänker efter.

Fuck!