onsdag

Vet ni vad? Jag är så innerligt trött på HLK så jag tror jag dör. Är trött på byggnaden, kaffet, maten, att alltid se samma människor i kafeterian... Känns som att jag är fast i en mardröm som aldrig tar slut. Okej, nu tog jag väl kanske i. Men jag börjar ärligt talat bli rädd att det aldrig tar slut. Jag spyr på ordet uppsats. Alla, precis alla, pratar uppsats. Jag får seriöst panik ibland när jag tänker på att jag faktiskt inte är färdig med min än. Jag förstår just nu inte hur jag någonsin ska få den klar. Orkar inte skriva ett ord till. Varken nu eller i morgon... Blä.

Jag och Karin skulle på aerobics i går. När vi kom dit var ledaren sjuk så det blev step up istället. Kul tänkte jag för ett ögonblick, men se det visade sig vara fel. Till en början kunde jag inte göra så mycket annat än att skratta åt mig själv. Herre gud, vart har jag min koordination? dök upp några gånger i mitt huvud. Till slut kände jag ett stort behov att få gå fram och slå step-brädan i huvudet på den käcka ledaren, som måste ha ljugit om nivån... Step 1? Pyttsan! Det slutade med att jag helt enkelt gav upp. Jag kastade helt enkelt in handduken. Karin var inte sen att göra detsamma. Jag såg den jädra brädan som en fiende. Ett hot. Och jag lovar er att den hånskrattade åt oss.

På fredag ska jag köpa lösgodis. Det FINNS saker att glädjas åt :-)