På begäran...

Får väl ta och skriva lite här då... Det var ju inte igår om man säger så. Sitter hemma hos Martins föräldrar i deras kök och äter godis. Fast jag måste säga att det är förhållandevis lite godis den här påsken. Och jag fick fel ägg av Martin... Ville ha dragéägg, men fick sockerägg. Katastrof! Får ta och köpa mig lite sega ägg i affären nån dag tror ja allt.

Förutom godis kretsar mitt liv just nu kring mitt misslyckade hår. Var hos frisören i torsdags och skulle bli lite vårfin. Jo, tack, nu vill jag inte ens gå ut i våren så som jag ser ut. Och jag lovar, det är fruuktansvärt. Grät efteråt, och skulle nog kunna gråta över det fortfarande om jag inte hade känt en sådan hopplös känsla, att det inte är nån idé att gråta över spilld mjölk eller vad man brukar säga. Lite tar jag ju på mig skulden, fast bara lite. Hon borde fatta bättre tycker jag... Jag som hade sparat och sparat min lugg, och äntligen var nöjd med den fick för mig att jag ville ha den lite kortare. För även om det är fint med lång lugg så blir man väldigt bekväm och kör den bakom örat hela tiden, vilket ger ett ganska tråkigt intryck liksom. Så jag ville ha kvar min snelugg, men lite kortare så att den kommer fram lite mer i pannan. Som jag har haft förut. Men hon som klippte mig fattade inte vad jag menade (jag borde ha sagt "toppa den bara") utan klippte liksom lugg, men snett. Förstår ni? Längre på ena sidan och kortare på andra, inte alls så att jag skulle kunna ha den liggande på sidan. Sa att det inte var bra, att hon skulle klippa av allt rakt så att det blev en hellugg istället. Men hon höll på att fråga om jag verkligen vågade det, och att det skulle bli för snällt eller vad hon yrade om. Jag som bara kände panik och ville därifrån övertalades att klippas som henne. En kortkort lugg, med lite längre lugg över och lång på sidan som skulle ge ett långt intryck av allt... Detta resulterade i att jag nu ser ut som 1. en transvestit med peruk, 2. som Malou von Sivers (vilket iofs är samma som 1) och 3. en person med hjälm. När jag tänker på hur lång tid det kommer att ta för luggen att växa ut igen känns det som ett hårt slag i magen, seriöst. Och när jag tänker på hur mkt jag ångrar mig att jag inte bara bad henne toppa den lite vill jag bara låsa in mig å gråta. Till råga på allt slingade jag håret också, och sa att jag absolut inte vill ha randigt hår utan bara ljusare, vilket jag fick också UTOM I LUGGEN. Jag tänkte liksom när jag satt där att hon tog lite lite i luggen, men korkad som man är sa jag inget. Så nu har jag världens fulaste nitti-lugg, som dessutom är randig. Ironiskt nog sa jag till henne att jag väldigt länge kämpat med min lugg för att jag tycker att allt hänger på luggen. Fin lugg = fint hår, ful lugg = fult hår. Och nu har jag en lugg som till och med gör att jag inte vill träffa folk. Och hela kalaset kostade 850 kr. Det hade vart så mkt mer värt att gå till tandläkaren för de pengarna, då hade jag åtminstone vart nöjd efteråt. Nu är min tanke att gå till en (förhoppningsvis) bättre frisör och färga luggen så den inte är lika randig och be dem klippa till den, vilket skulle resultera i att den blir ännu kortare, men däremot rakare och inte lika nitti. Vad tycker ni jag ska göra? Nu har jag den uppsatt, vilket den egentligen är alldeles för kort så jag måste ha tre hårspännen. Det ser inte heller klokt ut, men nu har jag fått bort den från ansiktet iaf. Fan va deprimerad jag blir.

Varmt är det här i köket. Har martins stora tröja på mig, som är tjock som jag vet inte vad. Vill ha nåt tunnare på mig, men det har jag inte.

Nu orkar jag inte skriva mer för stunden. Blev inget vidare skoj inlägg, men hoppas du är nöjd ändå Helena ;-)

Glad påsk förresten.